Det har den senaste tiden blivit lite bloggande men det kan bero på att det alltid är fullt upp... hm. Är det inte jobbet så är det hemmet, är det inte det, så är det ungarna, skratt. Alltid ska något ta upp ens tid, hm. Det har inte hänt så där jätte mycket den senaste tiden men känner ändå på något sett, att tiden inte alltid räcker till.

Min före detta svåger har äntligen flyttat ut från min mamma, inte en dag för tidigt, hm. Det är bara synd om min syster son, som ska behöva uppleva det han upplever, det är inte ok för barn, att se sin far supa sig stup full var och varannan dag... Det har gått så långt att han knappt vill vara hemma på helgerna, då det är som värst. Och var befinner sig hans mor, inte fan där hon ska befinna sig, i närheten av honom... Nej, den subban har mage att flytta till Danmark, när hon vet vilka problem pojkens far har... Hur vore det om hon tog reda på fakta innan hon gör det hon tycker är bäst för sig själv!!! Men det är inget ovanligt när det gäller henne, hon själv har alltid gått först, sonen kommer när hon har tid och lust... Det är något jag inte kan förstå alls, är det inte så att ens barn ska komma i första hand!!! Eller är det jag som har missuppfattat det hela??? Rätta mig gärna om jag har fel, hm.

Jag sätter alltid mina barn i första hand, resten får komma sedan. Det spelar ingen roll om det innebär jobb eller gubben eller mig själv... Jag hade kunnat offra mitt eget liv för mina barn!!! Men det enda som min så kallade syster gör, är att ge sonen en massa pengar... precis som om det skulle lösa hans problem, tror dock inte det... Hon gör samma misstag om och om igen, hon ser inte ens att hennes son har tendens till att gå i sin fars fotspår, och märk väl, killen är inte mer än 15år gammal... Han ska ta ansvar för sig själv plus att han ska behöva oroa sig för sin far... Detta är inte ok, en 15åring ska inte behöva uppleva detta!!! När fan ska min så kallade syster vakna till liv och se värkligheten i vit öga???? Tror dock inte att den dagen kommer, men skulle den komma, så har jag en vag känsla av att det kommer att vara för sent... Är jag rädd för:( Hon bryr sig inte om vad som händer i pojkens liv... han klarar inte av skolan som han ska och detta är mycket pga att han inte har något stöd hemmi från, hon har inte varit på möte på skolan på fan vet när och det är knappt hans far har tid till det, hans måste ju jobba!!! Jag lider något så fruktasvärt för denna pojk... Jag bara hoppas att han har mer förstånd än vad hans föräldrar har!!!

För övrigt... Jaha, den 19/10, var på hygienutbildning genom jobbet, inget nytt att lära sig egentligen, gamla vanliga men det var ett måste nu pga svininfluensan, suck. Under tiden som jag var där, så fick jag ett sms från sonen... Min första reaktion var att jag skakade på huvudet, för det var inte första gången som jag fick höra det, skratt... I hans sms stod det: mamma, jag tror att jag har brytit mitt långfinger!!! Ett litet skratt kom det ju inombords i mig, hm. Jag svarade honom med att jag får titta på det när jag kommer hem, upps... När jag kommer hem ca 1timmer senare så möter min son mig i dörren:( Och jag kan ju säga att just då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, hans långfinger så inte klokt ut, jag lovar!!! Det var nog 2gånger så stort som det ska vara och snett var det, suck...

Niclas kom hem från jobb och klockan 17 ringde jag till jourcentralen och fick en tid 18.45 In kom vi och sedan blev vi skickade till röntgen, sittande där i 1½timme, hm. Sedan blev vi nerskickade igen för att få svar på röntgen bilderna... En lättnad blev det på sätt och vis, inget brutet men läkaren ville att ortopeden skulle titta på det och göra en bedömning om vad som skulle göras... Hemskickade blev vi över natten för att komma tillbaka till morgonen mellan 8.00-8.30, suck, jag lovar, denna pojk gör mig vithårig... skratt.

Väl tillbaka på morgonen och läkaren på ortopeden tittade på röntgenbilderna... dom sa till Kevin att det blir inget gips och ingen operation, snacka om att han blev lättad... Det som hade hänt, var att liddamenten i fingret hade fått stryk och det är något som måste läka ut av sig själv, hm. Det han ska göra är att böja på fingret flera gånger om dagen, fast det gör ont!!! Gör han inte detta så kan han förlora all rörelseförmåga i fingret och det är inget som går att åtgärda på något sett, inte ens med operation!!! Glömmer aldrig den minen Kevin gav upp när läkaren sa till honom att böja på fingret, trodde allvarligt talat att han skulle slå läkaren på käften, skratt. Men han gjorde som han blev tillsagd fast det gjorde ont så in i helskotta...hm. Läkningen på detta kan ta flera månader, upp till 6månader om det vill sig illa... suck. Sedan efter 1år, så ska vi tillbaka för utvärdering hos läkaren och den ska sedan skickas till försäkringsbolaget...hm, det tycks aldrig ta slut, skratt.

Julia har tagit hål i öronen igen... Hoppas på att det ska gå bättre denna gången, så att hon inte ska reagera på nickel igen, få annars köpa titan örhängen till henne. Håller alla tummar jag kan för henne, hon är sååå glad över sina nya örhängen, hon känner sig som en riktig liten flicka, skratt. Lina var med när vi tog hålen, fick låna henne några timmar:), saknar henne så...:( Men det var trevligt att träffa henne en stund i alla fall och ta en liten fika. Hopps att vi snart kan träffas igen...

Det är mycket annat som har hänt men inget som jag känner är lämpligt att skriva i min blogg... En massa tråkigheter runt dom som ligger mig närmast... Jag hoppas bara att allt kommer att lösa sig i längden, det är inget som någonsin kommer att gå över men förhoppningsvis lär dom sig att leva med det... Det går inte en dag utan att ni finns i mina tankar och man går igenom det som har kommit fram... Hade jag kunnat göra allt ogjort så hade jag gjort med handvändning, önskar sååå att det fanns mer jag hade kunnat göra!!!! Men ni vet att jag finns här, alltid, dygnet runt. Och ni vet att jag älskar er med hela mitt hjärta!!!

I förrgår så möblerade jag om i Julias rum... hm, det blev faktiskt bra och mysigare på något sett. Det viktigaste är dock att hon är nöjd med det och tycker att det känns bra:) och det gör hon. I går tog jag rycket i storarummet, det var behövligt, tro mig... Alla delar till vår nya tv-bänk och vitrinskåp har inte kommit än men hoppas på att vi kan få dit dom i slutet av november:) Så att jag kan få allt på sin plats!!! Men det set i allafall bättre ut nu än vad det gjorde innan, skratt.

Idag är det dags för datarummet... ska sortera ut en massa papper och skit och få ordning på allt som vi ska ha kvar. Hoppas jag hinner med det jag ska idag, för i kväll går jag på natten igen...
 

I går var mamma, jag och Julia på minneslunden och la blommor till pappa, han skulle ha fyllt 66år i går... Saknar honom sååå. Han gjorde många tabbar men han var ändå min stötte pelare när det väl gällde, han fanns alltid där när man behövde honom... Älskade pappa, du finns alltid i våra hjärtan och tankar.

Pappa/morfar älskad och saknad av hela familjen

GRATTIS PÅ 66-ÅRSDAGEN!!!