Vad är det man brukar säga... hm, när det är för kallt så klagar man för det och när det är för varmt så klagar man för det, man kan aldrig vara nöjd, skratt.

Men dom senaste dagarna är det nog många som håller med om att det har varit lite för väl varmt... Tycker att nu så kan det väl ändå komma en dag med regn och ett jätte åskväder, så att luften rensas ut lite, det är ju kvavt så man snart inte vet vart man ska ta vägen... Och ungarna klarar inte av denna värmen dag ut och dag in, dom blir helt tillt i pannan. Dom är gnälliga och tjinkigga, hm.

Kevin har varit liggande nu i två dagar, med huvudvärk och mår bara allmänt dåligt, om det beror på värmen eller vad, det vet jag inte. Men något är det som inte stämmer i alla fall. Jag vet att han inte har druckigt som han ska när det gäller vatten men vad kan man som förälder göra mer än att tjata och gnälla på dom?? Men det blir inte bättre för det, det blir bara en massa irritationer i stället... Får tjata lite på honom igen och se om jag kan få honom och dricka, hm.

Helgen som har varit har jag spenderat med Fadde... Hennes dotter har varit hos sin pappa. Så vi har fått lite kvalitets tid med varandra, det har varit kul, vi har ränt stan runt och fixat och donat med det ena och det andra, hm. Här hemma har vi nu börjat förbereda inför våra semester reosr, längtar till att komma ifrån allt lite... Slippa vardagens stress med allt vad det innebär.

När sommaren har passerat, så har jag annat att se fram mot:) Den 5 november sticker jag och Niclas till småland... Vi har en liten weekend för oss själva... torsdag-söndag, snacka om att vi ska njuta och pyssla om varandra, har en massa inplanerat för dessa dagar:) Niclas vet inte så mycket om vår lilla resa. Det enda han vet är att vi ska till småland och att vi ska månskens rida:) Det ska bara helt enkelt bli helt underbart. Vi har nämligen varit gifta 13år den 9november och varit ett par i 18år den 29november!!!

Kan inte fatta var alla åren tagit vägen, det har varit många turer både bra och dåliga... Men allt som vi har gått igenom tillsammans har bara gett oss mer styrka och stärkt kärleken mellan oss. Det är väl så med äktenskap, att allt ska gå upp och ner, att man ska ta sig över alla hinder för att testa hur stark ens kärlek är till varandra?? Eller... Och jag älskar min make med hela mitt hjärta och hela min själ:)

Klockan 09.30 ringde min mor och väkte mig... hm. Och jag kan ju lungt säga att jag blev väldigt konfunderad när jag gick upp och svarade i telefonen... Det var aldelles tyst här hemma när jag vaknade, tänkte för mig själv, att ungarna kan ju omöjligt fortfarande sova... Och det var aldelles riktig, skratt. Det fanns inga ungar i Julias rum och det fanns inga framför tv:n i storarummet!!! Snacka om att jag kröp ur skinnet och arg blev jag samtidigt, hm. Jag gick in och väckte Peter och bad han hjälpa mig,hm. Men när jag tittade ut på gården, vad såg jag inte då??? ASG, jo, Julia och Tias på klädda och i full rulle med att leka...!!! Snacka om att jag fick upp dom igen, suck. Denna gången var det Julias ide att dom skulle smita ut och leka...

Visst hennes tanke var go, dom ville inte väcka mig, då tyckte dom att det var bättre att gå ut och leka på gården tills det att jag vaknade, asg. Men snacka om att mitt gamla hjärta höll på att stanna, suck. Dessa ungar gör mig gråhårig!!! asg.

Nej, nu ska jag rasta hundarna, göra ordning ungarna och sedan köra mamma så att hon får komma iväg och handla... Sedan ska jag hem för att fortsätta läsa mig bok: Min vän Henry, den är bara sååå bra, har snart läst ut den, skratt.

Ha det gott tills nästa gång...

Kramiz till alla mina nära och kära.

Jag tror många håller med mig när jag säger att när man har fått barn så springer åren iväg,hm. Igår så fyllde Kevin 13år, suck, han går upp i högstadiet till hösten... känns som om det var igår han var en liten bebis, buhu. Tiden som var sååå mysig och man kunde krama och gosa med dom, den är bara som bort blåst med vinden...hm.

Vi var hemma hos mamma i går morse och åt frukost, eftersom mamma jobbar natten just nu... Sedan klockan 14 så lämnade jag av Kevin, Peter och Robbin på laserdome... Dom fick en heldag där, dom pausade mellan spelen och var på burger king och åt och sedan fortsatte dom att spela. När klockan var nästan 17.30 så sms:ade Kevin att dom inte orkade mer, skratt... Dom var nämligen lite kaxiga när dom åkte dit, dom menade på att dom är nog inte hemma för än någon mellan 18-19, skratt. Jag menade på till dom att ska ni verkligen orka vara där så länge??? Inga problem svarade killarna, skratt, dom orkade inte så länge,hm. Men dom hade haft skit roligt i alla fall...

Efter det så kom dom hem hit och Kevin fick sina presenter... Han öppnade sina paket här hemma och han var ganska nöjd men vad han inte visste om, var det som stod inne på hans rum, skratt. När han går in på rummet för att prova byxorna och det han fick, så fick han en smärre chock... där inne stod hans cykel... snacka om att han skrek och blev lycklig, skratt. Han tyckte att hans dag var fulkommligt kanon:)

Det kändes bra förutom att vi föräldrar nog har svårt att inse att vi tyvärr också blit äldre, suck. Men sedan igengälld så är man ju inte äldre än vad man själv gör sig, eller hur?? skratt.

Vad som annars har hänt, en annan har bra jobbat och jobbat, men nu har jag bara 5 nätter kvar att jobbar, sedan är det semester tid, jippiiii. Det innebär att jag går på natten nästa onsdag och går av måndagen efter, sedan är jag LEDIG!!! Och då har vi en massa planer, ska bli skönt att få komma iväg en hel del...

Nej, nu ska jag ta hand om ungarna, dom ska ut och cykla och leka lite. Men skriver mer snart igen.

Bamsekramar till er alla

Det sägs att såren och saknaden ska bli lättare efter hand som tiden och åren går... Den som har hittat på det svaret på sorg och saknad borde nog tänka om både en och två gånger...

Den 8:de november i år, blir det 7år sedan min far lämnade oss i canser och det känns mellan åt som om det var igår. Allt gör fortfarande ont och jag saknar honom så fruktansvärt... Har så mycket som jag skulle vilja berätta för honom.

Hade jag inte haft dom vänner som jag har så vet jag ärligt talat inte vart jag hade stått idag... Jag har vänner som jag inte skulle vilja byta ut mot något annat.

Jag må ha misst all min kontakt med min så kallad stora syster och hur man än vrider och vänder på det så är det något som är sorgligt. Men det är ett val jag har tagit själv och det står jag fast vid, det finns anledningar till att jag har tagit det val som jag gjort och jag vet att det är ömsesidigt från hennes sida...Och jag kommer att stå fast vid det valet så länge som jag finns på denna jord!!

Men jag har en vän som ligger mig varm om hjärtat, hon är nog den storasystern som jag aldrig fick, som jag under alla år önskade att jag hade... vart jag hade stått utan henne vet jag inte. Under mina svåra tider så fanns hon alltid där, vilken tid som helst på dygnet. Var fanns min så kallade biologiska stora syster då, det enda hon tänkte på och fortfarande gör, är sig själv och sitt jobb... det är nog det enda som har betytt något för henne. Men det är hennes val och dom får hon stå för själv...

Den 12:e maj i år, lämnade vår älskade vän, Miche oss... det har gått lite mer än 1månad och jag fortfarande inte smällta att han är borta. Tittar fortfarande efter hans bil när jag kör förbi hans jobb... när jag pratar med hans sambo, så vill man bara fråga henne hur det är med honom. Lever fortfarande kvar i bubblan... dit värkligheten inte når och det lär nog ta tid innan värkligheten kommer att ta hål på bubblan.

Jag är glad att jag har min älskade make och mina älskade vänner... Utan er hade jag inte orkat ta mig vidare och jag hade nog inte stått här jag står idag. Jag hoppas att ni vet hur mycket jag älskar er mina kära vänner och min kära make. Vill aldrig vara utan er!!

Jag har mer som jag kommer att skriva om framöver och förhoppningsvis blir det lite roliga saker, för snart närmar sig sommaren och jag går på semester om lite mer än 1vecka, jiiipppiii...

Nej, nu ska jag rasta hundarna sedan ska jag nanna kudden, har en natt kvar att jobba...

Ha det gott tills nästa gång

Hur mycket man än älskar sitt jobb så är fakta att man behöver semester lite då och då:) Och jag kom fram till i natt att jag har bara 12 arbetande nätter kvar... sedan är det semester till den 7augusti... jiiipppiii.

Vad vi ska hitta på i sommar, ja det är faktiskt för en gång skull fullbokat:)... nästan hela sommaren. Vi är hemma vissa vardagar men sedan bär det iväg igen. Det första vi kommer att göra är en dags utflykter... för det första ska vi till Tosselilla med dom stora:) Och sedan ska vi till tykarpsgrottan...

Efter det är det dags för 4dagar i kolmårdens djurpark:)... där är sååå mysigt att vara men denna gången ska vi se om vi kan få plats på vildmarks hotellet:), så mysigt vi ska ha det. Blir det inte hotellet så blir det stuga, för min del spelar det ingen roll...

Sedan kommer vi hem några dagar sedan bär det iväg igen:) då ska vi iväg med Tias och Julia... Vilket dom ser fram mot, vi ska köra till katthult och spendera en hel helg med Pippi och Emil och hela gänget... Snacka om att Tias och Julia stuttsade rundor när vi frågade om dom ville åka dit... Så det är en full bokad sommar med mycket roligt som kommer att hända.

När sedan sommaren är över, är det jag som väntar på att det ska bli november månad... hihihi. Jag och Niclas har bröllopsdag, 13ÅR!!! Mer tänker jag inte skriva, då jag inte har talat om allt för min kära make, hihihi. Han vet bara att vi ska vara borta från torsdag-söndag, ska bli spännande och se vad han kommer att tycka om det, skratt. Han kommer inte att få veta mer heller, han ska nämligen åka och vara tyst och när vi är framme, så får vi se vad han kommer att tycka. M

Men helt klart kommer jag att skriva om vår lilla tripp när den väl är över, hihihi... om vi kommer hem igen, vem vet, vi kanske tycker om det så mycket så att vi stannar... hm.

Nej, nu ska jag snart iväg till jobbet igen... tre nätter kvar att jobba sedan är man ledig igen...

Ha det gott tills nästa gång.

Kramiz till er alla

Det har gått ett tag sedan jag bloggade sist... Har väl inte riktigt kännt att jag har orkat. Det har hänt så mycket på kort tid och jag har haft svårt att svälja allt... Men det har även varit några trevliga saker som har hänt, och det känns skönt mitt i all sorg.

Jag har fått frågan om hur jag kan vara så orörd när det gäller bortgången av vår kära vänn Miche. Jag kan säga att jag är inte orörd men alla har vi våra egna sätt att hantera sorgen på. Jag har gråtit och svurit över vår vänns öde. Men för mig så är alla minnen guld värda och det är nog det som gör att jag lättare kan hantera min sorg... Jag saknar honom något så enormt mycket.

Det minnet jag lever på just nu är nog kramen jag fick från honom sista gången jag träffade honom och det var ju dagen innan han lämnade denna sidan och valde att gå vidare... Och den kramen värmer något så enorm inom mig. Men kom aldrig och säg att jag är likgilltig!!! 

Ni varken ser eller hör mig när jag har mina jobbiga stunder... det är bara min familj som ser och vet och det är kanske så jag har valt att ha det, har ni tänkt på det??? Kanske inte.

Jag har dom senaste dagarna passat Faddes katt... och jag kan med handen på hjäratat säga att det var en pärs att komma upp i deras lägenhet... Att se allt som påminde om Miche, det gjorde ont, kändes som om han skulle komma in genom dörren vilken minut som helst, fast jag innerst inne visste att det inte var så. Min älskade vänn, jag saknar dig så, tårarna tycks aldrig ta slut... suck.

Mitt i all denna sorg, fick vi nu besked på att Kevin kommit in på skolan som han ville komma in på... det känns så gött. Vi har kämpat för att han ska får komma till en skola där han kan känna sig lugn och fortsätta att vara duktig i skolan:) Ja, jag är stolt över min son och hur han har klarat skolan... Och det fick vi även bekrfäftat av hans lärarer när vi var på utvecklingssamtal här om dagen... Han har mer än väl godkänt nått upp till målen han ska i 6:e klass, då kan man som förälder sträcka på sig och göra barnen medvetna om det:)...

Så i augusti, suck, börjar han högstadiet... hm. Vart tar tiden vägen?? Jisses... Han har kommit i en klass där han trivs bra och har en del kompisar sedan tidigare... kanon bra!! Han kommer att få ta tåget till skolan varje dag men det är inget som berör honom, det tar inte mer än 15min med tåget, så det är lugnt.

Men nu ska alla barnen ha sommar lov, så nu är lugnet slut för 10veckor frammåt, suck. Och snart ska jag och Niclas också ha semester, bara lite mer än två veckor kvar, jiiippiiii... så gött det ska bli. Och lite semester resor hit och dit har vi planerat, ska bli skönt att få komma iväg lite...

Nej, nu ska jag in och oljebada sedan ska en annan iväg och jobba... har 4 nätter kvar att jobba...

Men ni får ha det så gott tills nästa gång... Kom ihåg att ta väl hand om er, era nära och kära för ni vet inte vad som väntar runt nästa hörn.

Till mina vänner... Jag älskar er alla, det vet ni!!!

Bamsekramar till er alla