Vad är det man brukar säga... hm, när det är för kallt så klagar man för det och när det är för varmt så klagar man för det, man kan aldrig vara nöjd, skratt.

Men dom senaste dagarna är det nog många som håller med om att det har varit lite för väl varmt... Tycker att nu så kan det väl ändå komma en dag med regn och ett jätte åskväder, så att luften rensas ut lite, det är ju kvavt så man snart inte vet vart man ska ta vägen... Och ungarna klarar inte av denna värmen dag ut och dag in, dom blir helt tillt i pannan. Dom är gnälliga och tjinkigga, hm.

Kevin har varit liggande nu i två dagar, med huvudvärk och mår bara allmänt dåligt, om det beror på värmen eller vad, det vet jag inte. Men något är det som inte stämmer i alla fall. Jag vet att han inte har druckigt som han ska när det gäller vatten men vad kan man som förälder göra mer än att tjata och gnälla på dom?? Men det blir inte bättre för det, det blir bara en massa irritationer i stället... Får tjata lite på honom igen och se om jag kan få honom och dricka, hm.

Helgen som har varit har jag spenderat med Fadde... Hennes dotter har varit hos sin pappa. Så vi har fått lite kvalitets tid med varandra, det har varit kul, vi har ränt stan runt och fixat och donat med det ena och det andra, hm. Här hemma har vi nu börjat förbereda inför våra semester reosr, längtar till att komma ifrån allt lite... Slippa vardagens stress med allt vad det innebär.

När sommaren har passerat, så har jag annat att se fram mot:) Den 5 november sticker jag och Niclas till småland... Vi har en liten weekend för oss själva... torsdag-söndag, snacka om att vi ska njuta och pyssla om varandra, har en massa inplanerat för dessa dagar:) Niclas vet inte så mycket om vår lilla resa. Det enda han vet är att vi ska till småland och att vi ska månskens rida:) Det ska bara helt enkelt bli helt underbart. Vi har nämligen varit gifta 13år den 9november och varit ett par i 18år den 29november!!!

Kan inte fatta var alla åren tagit vägen, det har varit många turer både bra och dåliga... Men allt som vi har gått igenom tillsammans har bara gett oss mer styrka och stärkt kärleken mellan oss. Det är väl så med äktenskap, att allt ska gå upp och ner, att man ska ta sig över alla hinder för att testa hur stark ens kärlek är till varandra?? Eller... Och jag älskar min make med hela mitt hjärta och hela min själ:)

Klockan 09.30 ringde min mor och väkte mig... hm. Och jag kan ju lungt säga att jag blev väldigt konfunderad när jag gick upp och svarade i telefonen... Det var aldelles tyst här hemma när jag vaknade, tänkte för mig själv, att ungarna kan ju omöjligt fortfarande sova... Och det var aldelles riktig, skratt. Det fanns inga ungar i Julias rum och det fanns inga framför tv:n i storarummet!!! Snacka om att jag kröp ur skinnet och arg blev jag samtidigt, hm. Jag gick in och väckte Peter och bad han hjälpa mig,hm. Men när jag tittade ut på gården, vad såg jag inte då??? ASG, jo, Julia och Tias på klädda och i full rulle med att leka...!!! Snacka om att jag fick upp dom igen, suck. Denna gången var det Julias ide att dom skulle smita ut och leka...

Visst hennes tanke var go, dom ville inte väcka mig, då tyckte dom att det var bättre att gå ut och leka på gården tills det att jag vaknade, asg. Men snacka om att mitt gamla hjärta höll på att stanna, suck. Dessa ungar gör mig gråhårig!!! asg.

Nej, nu ska jag rasta hundarna, göra ordning ungarna och sedan köra mamma så att hon får komma iväg och handla... Sedan ska jag hem för att fortsätta läsa mig bok: Min vän Henry, den är bara sååå bra, har snart läst ut den, skratt.

Ha det gott tills nästa gång...

Kramiz till alla mina nära och kära.