Visst är dessa låtar bara sååå mysigt... Nu får det räcka med musik för idag:)... Nu är det Ikea som gäller.

Här är en låt till som jag tycker om:)...

Eftersom jag älskar musik*L* Så lägger jag ut lite till... Denna låten ligger mig varmt om hjärtat, finns många fina minnen till den, suck...

Det är en vanlig lugn helg... Ska snart köra till Ikea och titta lite rundor, behöver lite nytt men vad det blir av det vet man aldrig...:)

Niclas har åter igen problem med sin nacke, han vaknade i morse och var stel som en pinne i nacken. Han har haft dessa problemen från och till ett tag men att söka hjälp för det, det kan ju vara besvärligt*L*, det är så typiskt männ... Förstår inte varför dom ska vara så envisna... men det är det är klart, det är ju inte bara männ som är envisna som åsnor, eller hur siss*S*, Love you...

Vår son Kevin blir 13år i juni... och igår sov han borta hos tjejer för första gången, det är bara att konstatera att han är ingen bebis längre*L*. Det värsta är att Niclas har så svårt för att klippa navelsträngen, han hade världens korsförhör med honom igår innan han skulle iväg... Förstår att Kevin tycker pappa är pinsam mellan åt*S*... Om nu Niclas har svårt för att klippa navelsträngen med Kevin, hur ska det då bli när Julia blir större, ajajaj... Han kommer att sätta stryphalspand och koppel på henne, hm. Brukar det inte vara vi mammor som är pjoskiga och har svårt för att släppa efter på linan?? Men här hemma är det tvärtom*S* Kan det vara att jag har lite mer psykologiskt tänkande*S*... Eller, vad vet jag*S*

Som jag sa till Niclas... det är bara inse att vår son börjar bli stor och att han måste börja få en egen vilja, han är ducktig och tar annsvar för det han gör och han tänker innan han gör något... Vi är stolta över vår son och den utveckling han har gjort. Det känns bara så otroligt att hans utveckling går så snabbt framåt.

Ikväll ska vi baka vanilj och kanelsnäckor med ungarna... det ska bli intressant och se hur det kommer att gå*S*... Nej, nu ska jag göra mig iordning så att vi kommer iväg till Ikea.

Ha det gott tills nästa gång...

Kramiz så länge

Mer musik... jag bara älskar musik:)

I går kväll fick jag reda på att tanten på mitt jobb äntligen hade fått frid och somnat in. Hon fick morfin * 2 natten ons-tors och efter det blev hon medvetslös och lämnade denna sidan i går eftermiddags... vilken lättnad det måste vara för henne. Att äntligen få frid efter 3veckors kämpande. Jag kommer att sakna denna tant, hon var bara helt aldelles speciel*S* Hon gav en många goa skratt och fina minnen som man kommer att bära med sig.

Jag tycker om alla våra gamla på ett eller ett annat sätt men det är ju så att vissa tar en med storm och får en alldeles speciell plats i ens hjärt och det fick denna tanten redan från första dagen hon kom... Men nu har hon det bra, hon är med sin mor och far som hon har ropat efter dessa sista 3veckor... Nu är hon frisk, utan smärta och utan ångest.

Nej, nu ska jag köra och lämna Julia på skolan, får se om jag kanske skriver något mer senare idag, ska till tandläkaren i eftermiddag, suck, jag har tandläkar skräck, så vi får se hur det går, hm.

Ha det gott tills nästa gång...

Kramiz

Som många kanske har läst så jobbar jag natt inom äldreomsorgen och visst, jag bara älskar mitt jobb. Men lika mycket som jag älskar det så blir jag många gånger frustrerad... Framför allt efter det som vi fick gå igenom med en av våra tanter denna helgen.

Tanten är 94år gammal och dement... Hon fick en tia attack för ca 3 veckor sedan och har efter det sakta men säker börjat stänga ner. Hon har varit sängliggande helt sedan 2 veckor tillbaka och man satte in paliativ vård på henne. Men för mig innebär paliativ vård att man sätter ut alla mediciner och inget livsuppehållande medel och att man ska se till så att patienten har det bra, ingen smärta eller oro/ångest...

När man nu har satt paliativ vård, varför fortsätter man och ger dessa starka mediciner som hon hade?? Och det var inte lite mediciner kan jag säga. Jag fråga satte sjuksköterskan och fick till svar av henne: Så länge hon gapar och tar medicinen krossad och med kräm så måste vi ge henne dom!!!??? Damen började för drygt en vecka sedan och klaga över att hon hade ont i magen, ångesten lyste långa vägar i hennes ögon... Då svarade ssk att ge henne vidbehovsmedicin... Ok, jag ger henne heminverin, är det någon som vet vad det smakar... Tro mig, det smakar skit, piss och vadimecum*S*... Tanten spottar ut det, vilket jag förstår.

Tillslut valde tanten att sluta dricka och ville inte ha något över huvudtaget, hon sög ihop läpparna och det är något man måste respektera... Vi tog upp detta med vår ssk och hon svarade: Jag ber läkaren sätta in supp stesilod vidbehov, åter igen blev jag arg, för det är inte många det hjälper på när dom har den dödsångsten som denna tanten har... I alla fall, hon fick supp stesolid 5mg*3!!! Och supp panodil 1gr*4, vad jag tänkte vill ni nog inte veta, suck.

I alla fall så blev det helg och jag hoppas att jag slipper och uppleva en sånhär helg till, men jag vet att det kommer fler gånger. Men jag kommer att kämpa för att det inte ska upprepa sig när jag är inne och jobbar i allafall...

Tanten var ganska lugn under dagtid men när klockan närmade sig 17-18 tiden så började hon bli orolig... kvällspersonalen gav henne supp panodil eller supp stesolid, detta gav effekt max i två timmar... Under natten trodde jag att tanten skulle krypa ur skinnet, det gjorde så ont i mig att se henne lida på detta sättet. Men vi kontaktade ssk natten och som vanligt var det ingen som gjorde sig besväret att komma ut och titta på henne för att kunna göra en rättvis bedömning, jag anser att man kan inte göra en rättvis bedömning via telefon, men det är min mening...

Hela helgen hade vi det så med tanten och vak... det fick vi inte heller ringa in!!! Blir bara såååå förbannad. Men i alla fall, natten mellan tisdag och onsdag var det en av våra andra ssk jour inne och tacka gud för det:) Han hade i allafall vätt till att komma ut och titta på henne och göra en bedömning. Han konstaterade snabbt att den vidbehovs medicinen hon hade inte var tillräcklig och vak fick vi på henne, visserligen bara ons, tor och fre till en början och sedan görs en ny utverdering... Det är i allafall en början:)

När vår ordinarie ssk kom på tisdag morgon så sa jag till henne att nu får du se till så att tanten får något annat, för det är inte meningen att hon ska ligga i sängen och säga: Snälla lämna mig inte, jag har ont, jag har ont och en massa annat, hon ska inte behöva känna denna ångest... Dag ssk lovade att hon skulle prata med läkaren och se vad hon kunde ordna.

Jag ringde till mina kolegor på det andra nattpasset i går kväll för att kolla av hur det hade gått... Och äntligen har tanten blivit insatt på morfin!!! Att det ska behöva ta sådan förbannat lång tid innan det händer något, att hon ska behöva ligga nästan en hel med denna ångesten och smärtorna det är för mig obegripligt... det är inte humant, var någon stanns är då kvaliten i vården som vi ska ge. För mig spelar det ingen roll om det är unga eller gamla, dom ska alla vara rätt till samma vårdkvalite, eller??

Nej, nu får det vara bra för idag... Man är lite slö idag, brukar man vara när man precis har gått av...

Ha det gott tills nästa gång...

Kram till er alla

Nu har han fått sin bäddsoffa, allt är på plats...*L* Nu väntar vi bara på att dom ska höra av sig om när dom ska komma och tapetsera och måla:) Det kommer att bli kanon fint när det är färdigt*L*.

I morgon ska jag blogga om min frustration över min hjälplöshet, när våra gamla blir dåliga och är på väg över till andra sidan. Orkar inte skriva om det idag, gick av i morse efter ett 5 nätters pass:)

En skydds ängel vill jag ge till er alla som funnits för mig när jag har mått som sämst, ni har stöttat mig i vått och torrt. Fast jag alltid sa att jag mådde bra och fixade allt, så fanns ni där när jag rasade igenom isen. Jag fick erafa det den hårda vägen men under vandringen var jag aldrig ensam. Alla sena kvällar/nätter som jag har känt mig nere, fanns ni alltid för mig... Utan er vill jag inte vara.

Tack för allt mina kära vänner. Jag älskar er med hela mitt hjärta och ingen eller inget kan ta eran plats.

Love you siss...