Då var man inne igen, inne i en period där jag känner mycket sorg och saknad... Saknaden efter min älskade far och vår älskade vänn Miche. Det har snart gått ett helt år sedan vår vänn lämnade oss men ännu så känns det emellan åt som om han ska knacka på dörren och säga titt ut och allt är tillbaka till det vanliga igen... När värkligheten hinner i kapp, så vet jag att han kommer inte komma tillbaka, han är borta nu och för alltid, vår älskade vänn som alltid kommer att vara älskad och saknad. Du kommer alltid att finnas med oss, i tankar och hjärtan.

Min älskade och saknade far:(... vi är inne på 8:de året sedan han lämnade oss. Tomheten är fortfarande enorm. Så många gånger jag saknar hans styrka, han tröst i jobbiga situationer. Hans lösningar på vissa situationer... visst, han var ingen perfekt människa, han hade brister och fel precis som alla vi andra. Men när det väl gällde så ställde han alltid upp, han fanns där alltid när det väl gällde något. Han var i slutänden ändå vår styrka och vår stötte pelare i våra olika jobbiga situationer. Och just nu skulle jag behöva lite av hans styrka till att reda ut och klura ut vissa saker... Skulle behöva hans axel att vila mot, hans armar som hade kunnat hålla upp mig när det känns som om allt ska rasa,  eller när det känns som om jag ska falla och inte orka resa mig igen. Jag vet att jag kan ta mig igenom detta och att jag inte kommer att falla igenom igen. Men räddslan finns där alltid... 

Det gäller att ta en dag i taget och lära sig att hantera och acceptera, allt eftersom varje period av saknad och sorg som kommer. Visst det blir lättare att acceptera och hantera för varje år som går. Men det kommer nog alltid att finnas ett stort tom hål i mitt hjärta och mina själ. Och hur mycket man än lär sig att hantera dom olika peroiderana så kommer saknaden aldrig att försvinna.

Så den som säger att man lär sig leva med det och att tiden läker alla sår, det är något som jag absolut inte håller med om, såret kommer aldrig att läka men visst man lär sig att leva med det. Och någon stanns på vägen så känns det ändå som om min älskade far finns med mig, att han vissa gånger ger mig styrka till att hantera vissa situationer. Du är borta nu och för alltid men du kommer alltid att finnas med mig i mina tankar, hjärta och själ. Min älskade far, du kommer alltid att vara saknad.

Till två människor som alltid har legat mig varmt om hjärtat och som jag alltid kommer att bära med mig. Min älskade far och min älskade vänn Miche. 

Kram tills nästa gång

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte varit inne på min blogg på evigheter... hm, man kan ju undra varför, har helt enkelt glömt bort den, skrattar gott. Vi är snart inne i mitten av februari och det har gått 1½månade på 2011, suck, tiden bara springer i från oss. Mycket har...

Då har snart helgen passerat... Haft lite kvalitets tid med Niclas, då han varit hemma 2 dagar extra faktiskt varit ganska trevligt, annars har vi ju bara helger lediga tillsammans:) Det har varit en ganska lugn helg, Jessica och Kim tillsammans...

Fick sovmorgon idag, då Niclas gick upp och fixade och donade med både det ena och det andra:) Han kan när han lägger den sidan till, skratt. Det har för övrigt varit lugnt, förutom Julias små hormon spratt, hm. Bara att tänka positivt, det går ju fa...

Halva påsken har gått och jag får säga att det har varit ett helt underbart och lugnt påsklov:) Peter och Tias har varit här sedan i tisdags och det har varit lugnt och harmoniskt... En liten händelse mellan Julia och Tias i går men det löste vi till...

Jaha... klockan är snart 13.05, vilket innebär att halvar dagen snart har gått, hm. Tiden bara springer iväg, känns inte som om jag ska hinna med allt som jag hade planerat idag men vad då, det finns en dag i morgon också:) då får vi ta rästen då.Tvä...