Då har man gått av sitt nattpass och ska nu njuta av två veckors ledighet:) ska bli sååå gött. Känner att jag just nu behöver det med alla tankar och funderingar som jag går med... Men en del av dom har jag redan löst, nu är det bara resten kvar, skratt. Går bla och funderar på om jag ska bygga på min undersköterska/mentalsköterska utbildning, hm. Jag är bara lite kluven på vad jag ska välja eller om jag ska välja hela kittet, suck. Tycker inte om när man ska behöva vela fram och tillbaka på detta sättet.

Det är inte att jag inte vet vad jag vill göra och jag vet att jag har möjligheten till det... utan min stora fundering är om jag kommer att orka en period till, hm. Får väl se vad jag kommer fram till, förhoppningsvis så har jag kommit fram till ett beslut innan dessa två veckor har gått...

Min stora dröm är ju att få jobba med barn/ungdom som har olika svårigheter av olika anledningar eller ungdomar som har hamnat snett här i livet och har hamnat i droger och andra svårigheter... att få var en del av deras liv och försöka få dom på fötter och kunna se en ljus framtid... det hade varit mitt ideal jobb, ett jobb jag alltid drömt om... Får väl se vad framtiden har att ge och vad jag kommer fram till, hm.

Nu börjar man känna av att våren är här:-)... Det är bara sååå underbart. Man känner sig piggare och man känner sig mer motiverad till att göra allt det man skulle gjort för länge sedan:-) Så nu är det jag som ska börja fixa till balkongen och framsidan, så att man så småning om kan börja sätta lite blommor i blomlådorna:) Det gör ju att det ser lite mer levande ut och alla färger, det blir sååå färgglatt och vacker, skratt.

Våren och sommaren har så mycket att ge och för min del blir allt så mycket lättare på någor sett. Jag har lättare för att se saker ur en positiv synvinkel, allt är inte lika negativt.

Saknaden av min älskade far och vår älskade vänn Miche, finns fortfarande kvar. Ska ner en sväng på minneslunden idag, hade jag tänkt. Brukar köra ner där då och då och sitta en stund. Tankarna lättar lite och på något sätt känner jag att pappa finns med mig... Låter kanske konstigt men på något sett kan jag många gånger finna styrka till mycket, efter att jag suttit där en stund. Han var dock min stora stötte pelare i många svåra situationer och många svåra beslut som man har behövt att ta under sin uppväxt... Det är en trygghet som har rykts undan och som ingen eller inget kan ersätta... Men jag måste tro på att han finns med mig i svåra stunder... det gör att saker och ting känns mycket lättare.

Jag kan med handen på hjärtat säga, att hade jag inte haft dom personer runtomkring mig som jag har, så hade jag inte suttit här jag sitter idag. Mina barn hade inte haft någon mamma och Niclas hade inte haft någon fru. Jag är evigt tacksam mot mina älskade vänner, som har funnits för mig i alla mina svackor, att jag har haft axlar att luta mig mot när jag har behövt och att ni har orkat lyfta mig när det kändes som om jag skulle sjunka och kvävas... Ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och kommer alltid att finnas med mig...

Nu är det dags att ta en liten runda med hundarna i det härliga vår vädret. Men tills nästa gång, sköt om er och var rädda om varandra...

Bamsekramen