Jaha... klockan är snart 13.05, vilket innebär att halvar dagen snart har gått, hm. Tiden bara springer iväg, känns inte som om jag ska hinna med allt som jag hade planerat idag men vad då, det finns en dag i morgon också:) då får vi ta rästen då.

Tvätten är nu igång, hade inte sååå mycket att tvätta men bättre att göra det nu innan det blir upp över öronen:) tvättar hällre 2gånger i veckan än 1gång, blir lite mindre att tvätta per gång då, man får ju planera lite.

Vad kommer annars att hända idag... Vi bestämde igår att det är Kevins dag att hjälpa till med maten, vilket han mer än gärna gjorde  ... Han vill lära sig att laga mat, hjälp!!! Någon har bytt ut min son eller gjort något med honom, skratt. Vad det blir till mat har dock inte kommit fram till än, hm och fråga dom andra är knappast lönt, man får bara till svar, VET INTE och sedan sticker allt som skollade råttor, suck. Får väl se vad jag kan komma fram till:-)

Ska ner i tvättstugan igen, sedan är det dags att gå ut med hundarna...

Men tills nästa gång

Puss och kram till er alla

Jaha, då har ungarna påsklov, vilker för en  gång skull har varit skönt... det var länge sedan som man kände så inför ett lov:-) Kevin har haft sin kompis Fredrik sovande här i två nätter och roligt har dom haft, skratt. Fredrik är en lugn och harmonisk kille och riktigt trevlig:-)

Kevin har varit på ett kanon bra humör, fast han saknar sin flickvänn som är utomlands, hm, men hon ska tydligen komma hem på torsdag eller om det var nästa torsdag. Snacka om att han väntar febrilt på att tiden ska gå, hm. Tänk när man själv var i den åldern:-). Livet lekte och man hade inte en aning om vad framtiden hade för överraskningar:-). Hade man vetat vad man vet idag, så kanske man hade gjort vissa saker lite anorlunda, eller... hm. En gåta som får förbli bli olöst, skratt.

Julia har sovit hos en kompis hela helgen... det kändes lite tomt utan mitt lilla troll. Det märks att hon sakta men säker håller på att växa upp, hon blir 8år om två veckor, suck... kan inte fatta att hon går upp i andre klass till hösten och att Kevin går upp i 8:an... han har bara två år kvar i högstadiet sedan är det gymnasiet som gäller, jaha... vad gör man sedan. Med dom planer och funderingar som Kevin ligger inne med, så har jag en känsla av att han inte kommer att finnas i sverige länge efter det att han läst klart här... Han vill bli byggare och när han är färdig här i Sverige vill han bygga på sin utbildning utomlands, stackars lilla mig:-(. Jag kommer ju att klättra på väggarna men skulle han besluta att det är det han vill göra, så kommer vi att stötta honom till 110% och kommer att bli såååå stolta över honom, även om han inte skulle göra det så kommer vi att vara lika stolt över honom.

Han vet vad han vill med livet och det känns som om han kommer att genomföra det, även om det inte alltid har eller kommer att bli lätt men han är envis, vilket jag tror att han kommer att ha nytta av i framtiden, det vill säga om han lär sig att använda det på rätt sätt...

Den senaste tiden har bestått av väldigt mycket funderingar, beslut att ta och funderingar kring hur vi ska göra med vissa saker...

Det känns som om den sista pusselbiten föll på plats i går:) Känns som om vi kan se ljuset på tunneln nu:-). Känns som om mycket blev väntilerat mellan oss alla idag, känns sååå attans bra. Så nu tror jag att alla beslut är tagna och nu ska vi bara få allt att falla i rätt ordning:) Kommer att berätta mer så småningom om dom beslut som vi tagit och vilka förändringar som vi kommer att göra och vilka framsteg det kommer att medföra:-) Just nu vet jag bara att det känns fannn så bra, känns som flera ton tegelstenar har fallit från mina axlar:-)

Idag för första gången på mycket länge sa min son till mig: Mamma, jag älskar dig och är glad för allt du gör för mig!!! Min son sa detta till mig!!! Det kändes så ofattbart, min första tanke var, hallå vad har ni gjort med min son, det låter kanske konstigt att tänka så men vet man hur det varit mellan oss i perioder så förstår man att jag blir chockad:) Men fan sååå glad. Jag ville ha en kram men där gick gränsen, buhu. Det är bara att acceptera att han tycker att han är för stor för att kramas, han sparar väl dom till sin flickvänn, skratt. 

Nej, nu ska jag se till att nanna kudden, ska upp tidigt till morgonen, ska hämta Julia hos mamma på morgonen kl 08 och sedan kommer lilla Philippa hit och ska vara här hela dagen. Ska tvätta klockan 12, har även lite annat som ska röjas undan här hemma:-) Så i morgon blir det till att vara flitig:-)

                                                  
Puss och kram
                                                  
tills nästa gång

Då har man gått av sitt nattpass och ska nu njuta av två veckors ledighet:) ska bli sååå gött. Känner att jag just nu behöver det med alla tankar och funderingar som jag går med... Men en del av dom har jag redan löst, nu är det bara resten kvar, skratt. Går bla och funderar på om jag ska bygga på min undersköterska/mentalsköterska utbildning, hm. Jag är bara lite kluven på vad jag ska välja eller om jag ska välja hela kittet, suck. Tycker inte om när man ska behöva vela fram och tillbaka på detta sättet.

Det är inte att jag inte vet vad jag vill göra och jag vet att jag har möjligheten till det... utan min stora fundering är om jag kommer att orka en period till, hm. Får väl se vad jag kommer fram till, förhoppningsvis så har jag kommit fram till ett beslut innan dessa två veckor har gått...

Min stora dröm är ju att få jobba med barn/ungdom som har olika svårigheter av olika anledningar eller ungdomar som har hamnat snett här i livet och har hamnat i droger och andra svårigheter... att få var en del av deras liv och försöka få dom på fötter och kunna se en ljus framtid... det hade varit mitt ideal jobb, ett jobb jag alltid drömt om... Får väl se vad framtiden har att ge och vad jag kommer fram till, hm.

Nu börjar man känna av att våren är här:-)... Det är bara sååå underbart. Man känner sig piggare och man känner sig mer motiverad till att göra allt det man skulle gjort för länge sedan:-) Så nu är det jag som ska börja fixa till balkongen och framsidan, så att man så småning om kan börja sätta lite blommor i blomlådorna:) Det gör ju att det ser lite mer levande ut och alla färger, det blir sååå färgglatt och vacker, skratt.

Våren och sommaren har så mycket att ge och för min del blir allt så mycket lättare på någor sett. Jag har lättare för att se saker ur en positiv synvinkel, allt är inte lika negativt.

Saknaden av min älskade far och vår älskade vänn Miche, finns fortfarande kvar. Ska ner en sväng på minneslunden idag, hade jag tänkt. Brukar köra ner där då och då och sitta en stund. Tankarna lättar lite och på något sätt känner jag att pappa finns med mig... Låter kanske konstigt men på något sett kan jag många gånger finna styrka till mycket, efter att jag suttit där en stund. Han var dock min stora stötte pelare i många svåra situationer och många svåra beslut som man har behövt att ta under sin uppväxt... Det är en trygghet som har rykts undan och som ingen eller inget kan ersätta... Men jag måste tro på att han finns med mig i svåra stunder... det gör att saker och ting känns mycket lättare.

Jag kan med handen på hjärtat säga, att hade jag inte haft dom personer runtomkring mig som jag har, så hade jag inte suttit här jag sitter idag. Mina barn hade inte haft någon mamma och Niclas hade inte haft någon fru. Jag är evigt tacksam mot mina älskade vänner, som har funnits för mig i alla mina svackor, att jag har haft axlar att luta mig mot när jag har behövt och att ni har orkat lyfta mig när det kändes som om jag skulle sjunka och kvävas... Ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och kommer alltid att finnas med mig...

Nu är det dags att ta en liten runda med hundarna i det härliga vår vädret. Men tills nästa gång, sköt om er och var rädda om varandra...

Bamsekramen 

Då var man inne igen, inne i en period där jag känner mycket sorg och saknad... Saknaden efter min älskade far och vår älskade vänn Miche. Det har snart gått ett helt år sedan vår vänn lämnade oss men ännu så känns det emellan åt som om han ska knacka på dörren och säga titt ut och allt är tillbaka till det vanliga igen... När värkligheten hinner i kapp, så vet jag att han kommer inte komma tillbaka, han är borta nu och för alltid, vår älskade vänn som alltid kommer att vara älskad och saknad. Du kommer alltid att finnas med oss, i tankar och hjärtan.

Min älskade och saknade far:(... vi är inne på 8:de året sedan han lämnade oss. Tomheten är fortfarande enorm. Så många gånger jag saknar hans styrka, han tröst i jobbiga situationer. Hans lösningar på vissa situationer... visst, han var ingen perfekt människa, han hade brister och fel precis som alla vi andra. Men när det väl gällde så ställde han alltid upp, han fanns där alltid när det väl gällde något. Han var i slutänden ändå vår styrka och vår stötte pelare i våra olika jobbiga situationer. Och just nu skulle jag behöva lite av hans styrka till att reda ut och klura ut vissa saker... Skulle behöva hans axel att vila mot, hans armar som hade kunnat hålla upp mig när det känns som om allt ska rasa,  eller när det känns som om jag ska falla och inte orka resa mig igen. Jag vet att jag kan ta mig igenom detta och att jag inte kommer att falla igenom igen. Men räddslan finns där alltid... 

Det gäller att ta en dag i taget och lära sig att hantera och acceptera, allt eftersom varje period av saknad och sorg som kommer. Visst det blir lättare att acceptera och hantera för varje år som går. Men det kommer nog alltid att finnas ett stort tom hål i mitt hjärta och mina själ. Och hur mycket man än lär sig att hantera dom olika peroiderana så kommer saknaden aldrig att försvinna.

Så den som säger att man lär sig leva med det och att tiden läker alla sår, det är något som jag absolut inte håller med om, såret kommer aldrig att läka men visst man lär sig att leva med det. Och någon stanns på vägen så känns det ändå som om min älskade far finns med mig, att han vissa gånger ger mig styrka till att hantera vissa situationer. Du är borta nu och för alltid men du kommer alltid att finnas med mig i mina tankar, hjärta och själ. Min älskade far, du kommer alltid att vara saknad.

Till två människor som alltid har legat mig varmt om hjärtat och som jag alltid kommer att bära med mig. Min älskade far och min älskade vänn Miche. 

Kram tills nästa gång

Tänkte jag skulle försöka komma igång med mitt bloggande igen... Har ju doch funderingar och tankar som jag bollar med fram och tillbaka. En del av mina tankar är jag inte redo för att dela med mig av än men förhoppningsvis så kommer det också så småning om, allt har sin lilla gång och tid.

Helgen har varit ganska lugn, haft Peter och Tias här i helgen... det har fungarat bra. Det märks visserligen att Tias och Julia är ganks gämngamla, skratt. Man kan sitta i ett annat rum och lyssna på dom och få sig en massa goa skratt. Dom diskuterar fram och tillbaka och ibland kan man undra var dom får sina ideer ifrån, hm... Men så har nog alla varit mer eller mindre när man var små...

Kevin kom i torsdags, lite mallig var han  allt, skratt. När jag satt där och lyssnade på honom så önskade jag att jag åter igen var 13år gammal. Jag frågade honom nämligen om han kom direkt hem efter skolan på fredag... och då svarade han lite malligt:) Nej, jag åker med Louise hem efter skolan, vi har varit ihop i 2månader fredag den 5/3... Två månader tänkte jag, jisses, det var ett tag sedan en annan var där, skratt.

Det var sååå roligt att se hur Kevin faktiskt har utvecklats den senaste tiden, fast saker och ting inte alltid har varit lätt för honom. Det har varit många hårda turer för honom men sedan igengälld så har han inte alltid gjort det lätt för sig själv... men man vet ju av egen erfarenhet att man gör vad man kan för att överleva, det som man tycker är rena helvetet...

Just nu i skrivandets stund, så stack Kevin iväg till sin flickvänn igen... hm. Nu förstår jag hur andra mammor känner när dom säger att dom knappt ser skympten av sina ungar, sedan tycks det ju inte spela någon roll om det är pågar eller töser... Det känns som om dagens ungdomar klipper bitar av navelsträngen tidigare än vad en annan gjorde, det känns som om dom växer upp fortare i dagens samhälle, eller det är bara som man känner för att man inte hinner med tiden längre. För sanningen är ju den att tiden bara springer iväg, hm, det har ju gott snart 3 månader av detta året och nästa månad så fyller Julia 8år, suck och sedan, 2månader senare så fyller Kevin 14år!!!! och Elinor blir19år!!! Hm är det bara jag eller är det sanningen/fakta att man sakta men säker håller på att gå mot åren?? Skratt.

Och attan blir det inte mycket bättre när en 13-åring säger till Kevin att han ska hälsa till svärmor!!! hallå, dom har ju bara varit ihop i två månader och är ju knappt torra bakom öronen, hm... suck.

jag vill bara spola tillbaka tiden till den tiden då man kunde mysa och gosa med ungarna och man visste exakt var man hade dom, skratt...

Nej, nu får det vara nock med bloggande för idag... på återseende.

Kramen tills nästa gång  

Jaha... det var ett attans bra tag sedan jag var här inne och skrev. Det har varit många gånger som jag skulle ha behövt att skriva av mig men det har bara inte blivit av...

Det har snart gått 1½ månad på det nya året och sakta men säkert närmar vi oss våren och sommaren... för bara någon vecka sedan så kändes det som om vi skulle få ha vinter för alltid, brrrrr. Men nu har vi haft några dagar med lite solsken, dock inte mycket värme men bara att se skymten av solen gör att man känner en liten gnista ut av hopp:) om att våren och sommaren närmar sig  
 

Vad har då annars hänt den senaste tiden...hm. Det var ganska mycket käbbel med min såkallade storasyster under en lång period... Hon sårade mamma något så enormt, vilket vi aldrig kommer att kunna förlåta henne för. Hon är idagens läge skylldig mamma lite mer än 90.000kr med allt inräknat, lånet, alla böter, bliförsäkring mm. Det kom dock böter till mamma varje månad!!! och då snackar vi inte om böter på 300kr, utan det var böter på minst 800kr och det var inte en i månaden utan det kunde komma 3-4st i månaden...

Mamma ringde och ringde till henne men aldrig gjorde hon rätt för sig... tillsut hotade mamma henne med att om hon inte lämnar bilen så kommer hon att lämna in en stämnings ansökan på henne. Det tog några dagar men i slutet av november så lämnade hon bilen tillslut...

Jag gav mamma pengarna för bilen, det som var kavr på lånet. Det var bara dom 10.000 som hon ville ha och det fick hon av mig. Så nu har jag bilen i mina ägo och mamma har blivit av med alla bekymmer när det gäller min sk syster.

Det jag inte kan fatta är hur i helvet man är funtad när man kan göra på det sättet mot sin egen mor!!! Jag bara hoppas att jag inte stöter på henne... skulle jag göra det så hoppas jag för hennes egen del att hon springer på andra hållet och att hon kan springa attans fort... För ser jag henne så kommer hon att få det hett om öronen... och skulle mamma se henne, så skulle jag inte vilja vara i hennes kläder, hm.

Nej, hon har bränt alla sina broar när det gäller min familj och även när det gäller mamma. Det har gått ganska långt när ens egen mamma inte vill ha med sina barn att göra...

Jag bara hoppas att allt kommer surt tillbaka

Nu ska jag äta lite godis och titta på tv... sedan är det ju dags att nanna kudden, Ha det gott tills nästa gång. Kramiz så länge