Det sägs att såren och saknaden ska bli lättare efter hand som tiden och åren går... Den som har hittat på det svaret på sorg och saknad borde nog tänka om både en och två gånger...

Den 8:de november i år, blir det 7år sedan min far lämnade oss i canser och det känns mellan åt som om det var igår. Allt gör fortfarande ont och jag saknar honom så fruktansvärt... Har så mycket som jag skulle vilja berätta för honom.

Hade jag inte haft dom vänner som jag har så vet jag ärligt talat inte vart jag hade stått idag... Jag har vänner som jag inte skulle vilja byta ut mot något annat.

Jag må ha misst all min kontakt med min så kallad stora syster och hur man än vrider och vänder på det så är det något som är sorgligt. Men det är ett val jag har tagit själv och det står jag fast vid, det finns anledningar till att jag har tagit det val som jag gjort och jag vet att det är ömsesidigt från hennes sida...Och jag kommer att stå fast vid det valet så länge som jag finns på denna jord!!

Men jag har en vän som ligger mig varm om hjärtat, hon är nog den storasystern som jag aldrig fick, som jag under alla år önskade att jag hade... vart jag hade stått utan henne vet jag inte. Under mina svåra tider så fanns hon alltid där, vilken tid som helst på dygnet. Var fanns min så kallade biologiska stora syster då, det enda hon tänkte på och fortfarande gör, är sig själv och sitt jobb... det är nog det enda som har betytt något för henne. Men det är hennes val och dom får hon stå för själv...

Den 12:e maj i år, lämnade vår älskade vän, Miche oss... det har gått lite mer än 1månad och jag fortfarande inte smällta att han är borta. Tittar fortfarande efter hans bil när jag kör förbi hans jobb... när jag pratar med hans sambo, så vill man bara fråga henne hur det är med honom. Lever fortfarande kvar i bubblan... dit värkligheten inte når och det lär nog ta tid innan värkligheten kommer att ta hål på bubblan.

Jag är glad att jag har min älskade make och mina älskade vänner... Utan er hade jag inte orkat ta mig vidare och jag hade nog inte stått här jag står idag. Jag hoppas att ni vet hur mycket jag älskar er mina kära vänner och min kära make. Vill aldrig vara utan er!!

Jag har mer som jag kommer att skriva om framöver och förhoppningsvis blir det lite roliga saker, för snart närmar sig sommaren och jag går på semester om lite mer än 1vecka, jiiipppiii...

Nej, nu ska jag rasta hundarna sedan ska jag nanna kudden, har en natt kvar att jobba...

Ha det gott tills nästa gång