Det har gått ett tag sedan jag bloggade sist... Har väl inte riktigt kännt att jag har orkat. Det har hänt så mycket på kort tid och jag har haft svårt att svälja allt... Men det har även varit några trevliga saker som har hänt, och det känns skönt mitt i all sorg.

Jag har fått frågan om hur jag kan vara så orörd när det gäller bortgången av vår kära vänn Miche. Jag kan säga att jag är inte orörd men alla har vi våra egna sätt att hantera sorgen på. Jag har gråtit och svurit över vår vänns öde. Men för mig så är alla minnen guld värda och det är nog det som gör att jag lättare kan hantera min sorg... Jag saknar honom något så enormt mycket.

Det minnet jag lever på just nu är nog kramen jag fick från honom sista gången jag träffade honom och det var ju dagen innan han lämnade denna sidan och valde att gå vidare... Och den kramen värmer något så enorm inom mig. Men kom aldrig och säg att jag är likgilltig!!! 

Ni varken ser eller hör mig när jag har mina jobbiga stunder... det är bara min familj som ser och vet och det är kanske så jag har valt att ha det, har ni tänkt på det??? Kanske inte.

Jag har dom senaste dagarna passat Faddes katt... och jag kan med handen på hjäratat säga att det var en pärs att komma upp i deras lägenhet... Att se allt som påminde om Miche, det gjorde ont, kändes som om han skulle komma in genom dörren vilken minut som helst, fast jag innerst inne visste att det inte var så. Min älskade vänn, jag saknar dig så, tårarna tycks aldrig ta slut... suck.

Mitt i all denna sorg, fick vi nu besked på att Kevin kommit in på skolan som han ville komma in på... det känns så gött. Vi har kämpat för att han ska får komma till en skola där han kan känna sig lugn och fortsätta att vara duktig i skolan:) Ja, jag är stolt över min son och hur han har klarat skolan... Och det fick vi även bekrfäftat av hans lärarer när vi var på utvecklingssamtal här om dagen... Han har mer än väl godkänt nått upp till målen han ska i 6:e klass, då kan man som förälder sträcka på sig och göra barnen medvetna om det:)...

Så i augusti, suck, börjar han högstadiet... hm. Vart tar tiden vägen?? Jisses... Han har kommit i en klass där han trivs bra och har en del kompisar sedan tidigare... kanon bra!! Han kommer att få ta tåget till skolan varje dag men det är inget som berör honom, det tar inte mer än 15min med tåget, så det är lugnt.

Men nu ska alla barnen ha sommar lov, så nu är lugnet slut för 10veckor frammåt, suck. Och snart ska jag och Niclas också ha semester, bara lite mer än två veckor kvar, jiiippiiii... så gött det ska bli. Och lite semester resor hit och dit har vi planerat, ska bli skönt att få komma iväg lite...

Nej, nu ska jag in och oljebada sedan ska en annan iväg och jobba... har 4 nätter kvar att jobba...

Men ni får ha det så gott tills nästa gång... Kom ihåg att ta väl hand om er, era nära och kära för ni vet inte vad som väntar runt nästa hörn.

Till mina vänner... Jag älskar er alla, det vet ni!!!

Bamsekramar till er alla