Det sägs att såren och saknaden ska bli lättare efter hand som tiden och åren går... Den som har hittat på det svaret på sorg och saknad borde nog tänka om både en och två gånger...

Den 8:de november i år, blir det 7år sedan min far lämnade oss i canser och det känns mellan åt som om det var igår. Allt gör fortfarande ont och jag saknar honom så fruktansvärt... Har så mycket som jag skulle vilja berätta för honom.

Hade jag inte haft dom vänner som jag har så vet jag ärligt talat inte vart jag hade stått idag... Jag har vänner som jag inte skulle vilja byta ut mot något annat.

Jag må ha misst all min kontakt med min så kallad stora syster och hur man än vrider och vänder på det så är det något som är sorgligt. Men det är ett val jag har tagit själv och det står jag fast vid, det finns anledningar till att jag har tagit det val som jag gjort och jag vet att det är ömsesidigt från hennes sida...Och jag kommer att stå fast vid det valet så länge som jag finns på denna jord!!

Men jag har en vän som ligger mig varm om hjärtat, hon är nog den storasystern som jag aldrig fick, som jag under alla år önskade att jag hade... vart jag hade stått utan henne vet jag inte. Under mina svåra tider så fanns hon alltid där, vilken tid som helst på dygnet. Var fanns min så kallade biologiska stora syster då, det enda hon tänkte på och fortfarande gör, är sig själv och sitt jobb... det är nog det enda som har betytt något för henne. Men det är hennes val och dom får hon stå för själv...

Den 12:e maj i år, lämnade vår älskade vän, Miche oss... det har gått lite mer än 1månad och jag fortfarande inte smällta att han är borta. Tittar fortfarande efter hans bil när jag kör förbi hans jobb... när jag pratar med hans sambo, så vill man bara fråga henne hur det är med honom. Lever fortfarande kvar i bubblan... dit värkligheten inte når och det lär nog ta tid innan värkligheten kommer att ta hål på bubblan.

Jag är glad att jag har min älskade make och mina älskade vänner... Utan er hade jag inte orkat ta mig vidare och jag hade nog inte stått här jag står idag. Jag hoppas att ni vet hur mycket jag älskar er mina kära vänner och min kära make. Vill aldrig vara utan er!!

Jag har mer som jag kommer att skriva om framöver och förhoppningsvis blir det lite roliga saker, för snart närmar sig sommaren och jag går på semester om lite mer än 1vecka, jiiipppiii...

Nej, nu ska jag rasta hundarna sedan ska jag nanna kudden, har en natt kvar att jobba...

Ha det gott tills nästa gång

 

Siss

26 juni 2009 18:19

Vet att jag finns där för dig, precis som du gör för mig. Det kommer aldrig att ändras, du är och förblir min knäppa lilla syster... *ler* pussar på dig.... älskar dig tack för allt ditt stöd =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte varit inne på min blogg på evigheter... hm, man kan ju undra varför, har helt enkelt glömt bort den, skrattar gott. Vi är snart inne i mitten av februari och det har gått 1½månade på 2011, suck, tiden bara springer i från oss. Mycket har...

Då har snart helgen passerat... Haft lite kvalitets tid med Niclas, då han varit hemma 2 dagar extra faktiskt varit ganska trevligt, annars har vi ju bara helger lediga tillsammans:) Det har varit en ganska lugn helg, Jessica och Kim tillsammans...

Fick sovmorgon idag, då Niclas gick upp och fixade och donade med både det ena och det andra:) Han kan när han lägger den sidan till, skratt. Det har för övrigt varit lugnt, förutom Julias små hormon spratt, hm. Bara att tänka positivt, det går ju fa...

Halva påsken har gått och jag får säga att det har varit ett helt underbart och lugnt påsklov:) Peter och Tias har varit här sedan i tisdags och det har varit lugnt och harmoniskt... En liten händelse mellan Julia och Tias i går men det löste vi till...

Jaha... klockan är snart 13.05, vilket innebär att halvar dagen snart har gått, hm. Tiden bara springer iväg, känns inte som om jag ska hinna med allt som jag hade planerat idag men vad då, det finns en dag i morgon också:) då får vi ta rästen då.Tvä...