Jag har nu valt att jag ska börja skriva lite om min pappa, hur vi upptäckte, resans gång till  diagnosen och resan från början till slut...

Allt bröjade hösten 2001... Jag kom hem till mamma och pappa för att dricka en kopp kaffe, vilket jag ofta gjorde. När vi satt där vid bordet så ser jag på pappa att han är gul i huden men även i ögon vitorna, frågar vad han har gjort och han säger inget...

Jag säger till mamma och pappa att detta får vi ta och kolla upp direkt, det behöver ju inte vara något farligt men det måste kollas. Jag kontaktar vårdcentralen och förklarar situationen men dom svarar med att dom har inga tider. Arg blev ju jag!!! Man är ju inte rödhårig för inget, hm. Jag sa till dom att detta är akut och det måste kollas nu direkt efter många om och men så fick jag en tid till pappa, efter att jag hotat med att komma ner och sätta mig med honom tills proverna blir tagna och sedan kommer jag att gå ut med detta i tidningen... hm.

Dom tog en massa blodprover på honom och man upptäckte att leverproverna var aldelles för höga men det kunde bero på att han gcik på smärtstillande då han hade brutit armbågen... Men dom ville inte chansa så han skickades vidare till UMAS...

Väl där, så tog dom ytterligare blod prover... Och väntan kändes som en evighet. Pappa blev inlagd på UMAS och dom beslutade sig för att göra en massa ultraljud och röntgen. Efter många om och men så hade dom hittat något som satt mellan gallgången och levern... Men dom var inte säkra på vad det var. Vid detta laget började det synas på far att det var något som inte stämde.

Vi fick besked på att far skulle flygas över till Danmark för att göra en röntgen där, tydligen så ligger dom lite längre fram i utväcklingen än vad vi gör... När han väl kom tillbaka, så blev vi alla kallade till ett möte. Tror att inerst inne så visste vi nog alla vad det gällde...

Denna dagen minns jag som om den vore igår, det kändes som om hela min värl rasade samman:( Det var den 15november 2001!!! Vi fick beskedet som skulle ändra hela vårat liv, tryggheten under våra fötter rasade samman!!! Pappa hade en tumör!!! Han hade cancer och han var inte äns 60år fyllda, vad var detta??? Läkaren sa att dom tyvärr inte kunde göra något för den satt så dumt att dom inte kom till den, den satt precis där gallgången och levern går ihop... Men läkaren såg ändå ljust på det hela, för tydligen så var detta en tumör som växte välldigt långsamt, alla jublade utan jag. Jag sa till min mor att han kommer bara att finnas med oss max 1år till... Mamma blev sur och sa att vi inte skulle måla fan på väggen utan göra det bästa av situationen...

Jag fungerar ju dock inte på det sättet...

Fortsättning följer i morgon...

Kram så länge

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte varit inne på min blogg på evigheter... hm, man kan ju undra varför, har helt enkelt glömt bort den, skrattar gott. Vi är snart inne i mitten av februari och det har gått 1½månade på 2011, suck, tiden bara springer i från oss. Mycket har...

Då har snart helgen passerat... Haft lite kvalitets tid med Niclas, då han varit hemma 2 dagar extra faktiskt varit ganska trevligt, annars har vi ju bara helger lediga tillsammans:) Det har varit en ganska lugn helg, Jessica och Kim tillsammans...

Fick sovmorgon idag, då Niclas gick upp och fixade och donade med både det ena och det andra:) Han kan när han lägger den sidan till, skratt. Det har för övrigt varit lugnt, förutom Julias små hormon spratt, hm. Bara att tänka positivt, det går ju fa...

Halva påsken har gått och jag får säga att det har varit ett helt underbart och lugnt påsklov:) Peter och Tias har varit här sedan i tisdags och det har varit lugnt och harmoniskt... En liten händelse mellan Julia och Tias i går men det löste vi till...

Jaha... klockan är snart 13.05, vilket innebär att halvar dagen snart har gått, hm. Tiden bara springer iväg, känns inte som om jag ska hinna med allt som jag hade planerat idag men vad då, det finns en dag i morgon också:) då får vi ta rästen då.Tvä...