Idag har jag och Kevin varit på möte på skolan igen... Fick kontakta hans lärare i går igen efter en händelse i helgen... och det som hände gjorde så att det kom fram en mass annat också. Snacka om att jag blev förbannad, mitt hår ställde sig på ände.

Jag kontaktade även skolverket i morse och pratade med dom igen, jag ska nu sätta mig och skriva en anmälan gentemot rektorn på skolan och hur jag upplever hela denna absurda situationen... Även om Kevins lärare gör så gott som han kan, så kan han inte lösa problemen på egen hand... Huvudansvaret ligger faktiskt hos rektorn men jag tycker inte att han står för det han säger...

Han säger att det ska vara noll tollerans på skolan när det gäller mobbing, kränkning och rasism men det löftet har han inte själv hållt, så nu har lärarna slagit näven i bordet och sagt ifrån. Det gjorde även jag, jag accepterar inte detta längre och det har nog både läraren och rektorn nu förstått...

Så nu vet jag vad jag har att göra under mitt nästa lediga pass, måndag-fredag, suck. Det ska skrivas så fingrarna glöder...:( för nu har jag gett rektorn flera chanser till att lösa problemen men inget har hänt...

Jag kan tycka att det borde finnas skolarbete om mobbing, kränkning och rasism på schemat... Man skulle arbeta med det redan från förskolan om inte redan på sätt och vis dagiset, för sanningen är den att det pågår mobbing redan på dagis nivån, det är skrämmande men sant. Och jag tycker att fler föräldrar borde säga ifrån och ta tag i problemen...

För sanningen är den att det som börjar på dagis fortsätter faktiskt när dom kommer upp i skolan... Många säger att dom bara är barn men det är faktiskt inte så, dom tar det med sig upp i skolan och all mobbing fortsätter. Tar man inte tag i problemen direkt kommer man aldrig att bli av med det.

Varför ska det vara så svårt för alla i detta samhälle att förstå att alla ser man olika ut... och jag kan tycka att det i dagens samhälle igentligen borde vara lättare att acceptera varandra, då man idag gör mer med kroppen, man pircar sig, tatuerar sig, färgar håret osv... Men ändå kan folk inte acceptera att man ser ut som man gör och då handlar det om en j_la hårfärg!!! Blir så attans förbannad på detta, att det får lov att vara på detta sättet...

Vet inte föräldrarna idag vad barnen hittar på?? Har dom ingen koll överhuvudtaget?? Jag förstår inte det... Är det som man är blind eller, när man pratar med vissa föräldrar så svarar dom, mina barn skulle aldrig göra något sådant... Hallå, tror föräldrarna verkligen blint på det, eller?? Eller är det så att man inte vill inse att ens barn också kan vara elaka. 

Våra barn är absolut inte felfria!!! Men vi gör så gott vi kan för att våran barn inte ska falla i den där skiten med mobbing, kränkning och rasism... Vi pratar och pratar hela tiden och vi hoppas att det arbetet vi lägger ner på våra barn ger resultat... Sedan är det väl så att våra barn har en fördel, dom är uppväxta hela sitt liv med folk runt omkring sig, som är annorlunda, har olika osynliga funktionshinder... Och det är något som vi tycker att alla barn egentligen borde få vara med om, för det är ju faktiskt så att alla människor är lika mycket värda, spelar ingen roll hur dom ser ut eller pratar osv... 

Jag kommer att skriva mer om detta lite längre fram men nu måste jag gå ut med hundarna och sedan ska jag iväg med mamma och hjälpa henne att köpa blommor...

Ha det gott tills nästa gång...

Kramiz till er alla