Idag satt jag och gick igenom bilderna som jag hade på min digitalkamera... det gav några skratt, mitt i alla sorg...

Förra helgen när Lina och Tias var här, så hade dom lilla Harry ute och jag kan lugnt säga att den fåglen hade beslut ångest, skratt, men den som låg mest illa till var nog Lina, skratt

Hon har nog fått en ny fjädrad pojkvänn, skratt... För är han ute när Lina är här, så är det nästan bara hon som gäller, skratt. Men det var roligt att se honom hoppa mellan Lina, Tias och Julia... han visste nog inte var han skulle ta vägen, hm.

För övrigt så känns det fortfarande som om man går i en vakum bubbla... tanke mässigt så vet jag att Miche är borta men hjärat vill säga något annat... När man är ute, så känns det precis som om han ska dyka upp runt hörnet och säga tit ut, allt var bara ett skämt... Fast jag vet att det inte kommer att hända.

Kan inte sluta att tänka på honom, alla roliga minnen vi har tillsammans... Det har dock varit 11år av upp och ner, skratt och tårar. Vi har gått igenom sååå mycket tillsammans. Det gör så förbannat ont, känns som om hela jag ska gå i tusen bitar...

Vill bara hålla honom i famnen en sista gång... få tala om för honom hur mycket han betydde för oss alla, vill bara ha en sista chans, snälla... jag vet att det är omöjligt men be kan man ju...

Nej, nu ska jag ta och inte göra något... har ingen lust till något, går bara runt som en zombie... Tänker på er alla. En extra tanke till alla i Miches familj. Jag finns här för dig, Fadde, har alltid gjort och kommer alltid att göra, gumman. Älskar dig...

Ha det gott tills nästa gång...

Kramiz till alla...

Här är lite bilder på Harry och ungarna från förra helgen:)