I onsdags fick vi beskedet... Vår kompis som för ett tag sedan fick reda på att han hade cancer i magsäcken och runt om, fick nu beskedet på att cellgifterna inte hade bitit på honom...

Det kändes som om någon ryckte undan marken under mina fötter, allt bara sjönk undan för mig. Kan inte fatt att det är sant, att detta kommer att hända. Jag har pratat med honom några gånger nu, man vet inte alltid vad man ska säga när man pratar med honom. Vi pratar om allt mellan himmel och jord men det känns så ovärkligt på något sätt.

Någon stanns innerst inne så visste vi väl redan svaret, men nu fick man det bekräftat. Vill inte förlora honom, vi har ju så mycket kvar att uppleva tillsammans och han har så mycket kvar att ge. Det har varit många sorgsna tårar, det känns som om allt inom mig trasas i sönder...

Jag önskar så att det fanns något jag kunde göra för hela familjen... Men som vi bägga sa vännen, vi gör det bästa av varje dag och vi finns här för er dygnet runt.

Han har sedan några dagar tillbaka legat på hospise, han fick ont i magen och han fick åka in för att tömma buken på vätska, igen. Dom hade pratat med läkaren igen och han trodde att han bara skulle klara sig några månader till, men han själv tror inte att han har mer än 1månad kvar!!!

Kan inte fatta att du kommer att försvinna från oss, att ditt liv är begränsat!!! Blir så arg, varför ska allt hända dom som är nära och kära till oss...??

Ni hade planer för framtiden och vem har rätten till att ta det ifrån er?? Känner mig så fruktansvärt frustrerad och förtvivlad... som jag sa till hans sambo, det finns väl andra som han där upp kan välja?? Inte för att jag önskar livet av folk men det känns som så fort det händer något possitivt för oss eller våra nära och kära, så ska han där uppe ha makten till att ta det ifrån oss.

Varför är det alltid dom som har en ren själ och ett hjärta av guld som ska tas ifrån oss?? Som jag och min vänns sambo sa, det känns som om man ska vara det elakaste eller hämskaste människa för att man ska får var kvar på denna jord:( Jag vill inte mer!!!

Vad har man att se fram mot... idagens läge vågar jag knappt vara glad över det som är possitivt, för det är alltid någon jävel som som sparkar undan benen på en.

Vi hoppas att vi kan få han dig kvar ett tag till vännen... Ni finns alltid i våra hjärtan och tankar. Saknar dig så.

Tack för allt som vi har upplevt tillsammans och hoppas att vi kan få fler fina minnen ihop.

Älskar dig vännen, du kommer för alltid att finnas med mig.