I onsdags fick vi beskedet... Vår kompis som för ett tag sedan fick reda på att han hade cancer i magsäcken och runt om, fick nu beskedet på att cellgifterna inte hade bitit på honom...

Det kändes som om någon ryckte undan marken under mina fötter, allt bara sjönk undan för mig. Kan inte fatt att det är sant, att detta kommer att hända. Jag har pratat med honom några gånger nu, man vet inte alltid vad man ska säga när man pratar med honom. Vi pratar om allt mellan himmel och jord men det känns så ovärkligt på något sätt.

Någon stanns innerst inne så visste vi väl redan svaret, men nu fick man det bekräftat. Vill inte förlora honom, vi har ju så mycket kvar att uppleva tillsammans och han har så mycket kvar att ge. Det har varit många sorgsna tårar, det känns som om allt inom mig trasas i sönder...

Jag önskar så att det fanns något jag kunde göra för hela familjen... Men som vi bägga sa vännen, vi gör det bästa av varje dag och vi finns här för er dygnet runt.

Han har sedan några dagar tillbaka legat på hospise, han fick ont i magen och han fick åka in för att tömma buken på vätska, igen. Dom hade pratat med läkaren igen och han trodde att han bara skulle klara sig några månader till, men han själv tror inte att han har mer än 1månad kvar!!!

Kan inte fatta att du kommer att försvinna från oss, att ditt liv är begränsat!!! Blir så arg, varför ska allt hända dom som är nära och kära till oss...??

Ni hade planer för framtiden och vem har rätten till att ta det ifrån er?? Känner mig så fruktansvärt frustrerad och förtvivlad... som jag sa till hans sambo, det finns väl andra som han där upp kan välja?? Inte för att jag önskar livet av folk men det känns som så fort det händer något possitivt för oss eller våra nära och kära, så ska han där uppe ha makten till att ta det ifrån oss.

Varför är det alltid dom som har en ren själ och ett hjärta av guld som ska tas ifrån oss?? Som jag och min vänns sambo sa, det känns som om man ska vara det elakaste eller hämskaste människa för att man ska får var kvar på denna jord:( Jag vill inte mer!!!

Vad har man att se fram mot... idagens läge vågar jag knappt vara glad över det som är possitivt, för det är alltid någon jävel som som sparkar undan benen på en.

Vi hoppas att vi kan få han dig kvar ett tag till vännen... Ni finns alltid i våra hjärtan och tankar. Saknar dig så.

Tack för allt som vi har upplevt tillsammans och hoppas att vi kan få fler fina minnen ihop.

Älskar dig vännen, du kommer för alltid att finnas med mig.

 

lillasyster

10 maj 2009 02:05

klcokan och tiden känns mest som en tickande bomb... känns som om en gamal repris på nåt vis... Fast med andra huvudpersoner... Varför? Ville inte då, vill inte nu! Alla minnen kommer tillbaks på det som var bra och det som ibland var ganska så där... Vad kunde man gjort annorlunda och inte.. Man kan inte få saker ogjorda, bara få en chans att kunna tala om det man vill innan det är för sent!! För ibland inser man saker först efteråt när allt är för sent... Vi får vandra här på vår jord och lära av oss själva och varann för att kunna bli bättre människor...Men har man en gång upplevt smärtan och saknaden av nån som står en nära då vet man betydelsen av små viktiga ord.. Små ord men ändå så stora!! Finns alltid i mina tankar och själ... hoppas på det bästa trots allt att du och din familj ska ha det bra!För hur kan den Gud som sägs vara så god ta en sådan vacker ängel ifrån oss? Det är inte rättvist!! Önskar att man kunde byta plats så att han fick vara kvar här länge till och se mer av livet, världen av allt!! Men det är bara at inse att det går inte... Det enda man kan göra är att hoppas,be och önska!! Vill tro på miracel, vill att de ska ske!! Det är ofattbart att din tid skulle va nu!! Finns här alltid.... Snälla....

Älskar dig min älskade stora syster, och glöm inte i allt det grå ... Att älska är stort, att bli älskad större! Detta gäller alla!! Hoppas att det kan ge nån viss tröst åt nån...Kram från mig....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte varit inne på min blogg på evigheter... hm, man kan ju undra varför, har helt enkelt glömt bort den, skrattar gott. Vi är snart inne i mitten av februari och det har gått 1½månade på 2011, suck, tiden bara springer i från oss. Mycket har...

Då har snart helgen passerat... Haft lite kvalitets tid med Niclas, då han varit hemma 2 dagar extra faktiskt varit ganska trevligt, annars har vi ju bara helger lediga tillsammans:) Det har varit en ganska lugn helg, Jessica och Kim tillsammans...

Fick sovmorgon idag, då Niclas gick upp och fixade och donade med både det ena och det andra:) Han kan när han lägger den sidan till, skratt. Det har för övrigt varit lugnt, förutom Julias små hormon spratt, hm. Bara att tänka positivt, det går ju fa...

Halva påsken har gått och jag får säga att det har varit ett helt underbart och lugnt påsklov:) Peter och Tias har varit här sedan i tisdags och det har varit lugnt och harmoniskt... En liten händelse mellan Julia och Tias i går men det löste vi till...

Jaha... klockan är snart 13.05, vilket innebär att halvar dagen snart har gått, hm. Tiden bara springer iväg, känns inte som om jag ska hinna med allt som jag hade planerat idag men vad då, det finns en dag i morgon också:) då får vi ta rästen då.Tvä...