Idag är det sorgens dag...

Vår vänn, Miche som hade cancer, lämnade oss idag med stor sorg och saknad.

Det känns som om man går i en vakum bubbla som ska spricka när som helst, kan inte fatta att han är borta, att vi aldrig kommer att träffa honom igen...

Det har tagit hårt på oss alla, det har varit många tårar men samtidigt har vi försök minnas dom fina stunder som haft med honom... Speciellt den som vi hade med honom igår...

Vi var och besökte honom för första gången igår och Kevin var med... Det var härligt och se hur Miche sken upp när han såg Kevin, det var en av hans önskningar i går morse när jag pratade med honom, att han ville träffa Kevin och det fick han.

Det har tagit mycket hårt på Kevin och det har varit många tårar men jag är samtidigt glad över att Kevin fick ta ett sista farväl av honom.

Sedan pratade Niclas med honom igår kväll och Miche blev sååå glad över att Niclas ringde honom...

Men jag kan ändå inte fatta vad meningen med livet är, när man ska som 35år förlora livet!!! Jag vill bara ha honom tillbaka, kan fortfarande känna honom i mina armar efter kramen som jag gav honom när vi skulle köra där ifrån i går...

Älskade Miche, vi saknar dig så... det gör så ont, kan inte fatta att du inte finns med oss längre. Är det möjligtsvis så att det bara är en enda stor mardrömm... Vill inte att detta ska vara sant!!!

Vi kommer alltid att minnas dig, du finns i våra hjärtan och tankar nu och för alltid, vår älskade vänn...

Vi kommer att vårda alla minnen ömt och tätt intill hjärtat, för det är där du hör hemma nu, intill allas hjärtan. Vi älskar dig vännen...

Många varma kramar till er alla

Tillägnad en saknad och älskad vänn...