Hejsan

Då har vi varit i Göteborg med vår lilla tjej, Joy...  Resan dit och hem gick jätte bra. Hade bägge tjejerna med mig och dom var jätte duktiga*L* 

När vi kom in till veterinären och hade pratat en stund med henne och berättat när och hur det började så var det dags för veterinären att titta på Joy!!! suck. Och Joy är ju inte den som älskar veterinärer precis, hm. Och jag kan med handen på hjärtat säga att på det sättet som hon gick fram på gjorde ont i hela mitt hjärta...

Jag fick inte ens chansen till att försöka lugna ner min hund utan det tog 2sekunder så tog dom fram snöre som dom band över nosen, som en munkorg... Veterinären försökte inte ens att prata med Joy för att lugna ner henne, utan det var bara pang på rödbetan och så inget snack om saken... Det var så att det skar ända in i benmärgen på mig!!! Jag tyckte hon var ganska hård i hur hon bemötte hunden och hanterade henne:(

Hoppas att jag inte behöver utsätta henne för detta bemötandet fler gånger...

Man testar Demodex på hundar genom att göra hudskrap på minst 5 olika ställen och det i sig själv är ett jätte stressigt moment för djur. Får man sedan bekräftat att hunden har Demodex så är behandlingen antingen Advocate, en liten pimpet som man sätter i nacken på hunden, hur ofta man ger pimpetten är lite olika från veterinär till veterinär eller så är det tabletter som heter Interceptor. Sedan ska man gå till veterinären 1gång i månaden tills det att man får 2 fria skrap vid 2 tillfällen... Och då skrapar man på dom ställen där man upptäckt mest demodex vid första tillfället... Det är en prosses som kan ta flera månader innan hunden är återställd. 

Men när det har läkt ut så kommer det inte tillbaka och det är inget som smittar... men det finns dom hundar som har fått och som fortfarande lider enorm av denna sjukdom... då dom inte blir behandlade. Och man kan se ett mönster av detta framför allt i utländer. Det är fruktansvärt att se dom bilder som man kan se när man söker på nätet!!!

Är man känslig ska man ta en riktig funderare på om man verkligen vill se vad denna sjukdom kan ge för utlopp på hundarna. Dom hundar som har det och som inte blir behandlade får man i slutänden avliva. Dom får FRUKTANSVÄRDA SÅR och tappar ALL sin päls.

Jag fattar inte hur man kan utsätta sin hund för detta... Och att inte behandla hunden när det finns "botmedel" för det och dom kan bli friska. Visst man får inte använda dom i avel och syskon och föräldrar ska man ta bort från avel... Men det finns uppfödare som använder hundar som haft Demodex. Dom tycker att det är ok eftersom dom är behandlade och "botade" men problemet är att det är en ärflig sjukdom... Ska man inte i sin uppfödning arbeta utifrån att få friska, sunda och rastypiska hundar??? Då använder man väl inte hundar som har sjukdomar som dom för vidare??? Har såååå svårt för att förstå deras tanke sätt... hm.
 

När det gäller resan till Göteborg känns lite som om det var lite onödig då min uppfödare faktiskt fick samma diagnos hos den veterinären som hon fick av min... Men samtidigt så har jag full förståelse för min uppfödare, att hon vill ha allt svart på vitt. Då hon har mycket som står på spel och många frågor runt detta... Det viktigaste för mig är att min lilla tjej kommer att bli frisk och få tillbaka sin päls, allså bli lika fin som hon var när hon kom till oss:) Och det gör mig sååå glad:):):)

Nu tror jag att jag fått med mig det jag ville för denna gången... Kommer jag på mer så får jag skriva det en annan dag*L* Ha det gått tills nästa gång.

Kramar till er alla

Jaha... då ska man fara iväg till Göteborg om 2 timmar. Det känns lite som om det är idag man ska få dommen. Men jag vet innerst inne att Demodex går att behandla och hon kommer att bli frisk, min lilla tjej... Tycker bara att det är sååå orättvist. Men så länge hon mår bra psykiskt och fysiskt ska man ju vara glad... Visst hon går inte till avel som uppfödaren hade hoppats, men som hon säger själv det viktigaste är att hon får ett bra liv och är lycklig.

Det som gör mig såååå attans förbannad är dom uppfödare som inte står för det dom gjort eller gör!!! Varför fortsätta avla på hundar som har sjudomar som dom för vidare, när det är avels förrbud på dom... Jag vet att det är många som tycker att hundarna inte har demodex när dom har blivit behandlade och friska från det. Men fakta är att dom för ju det vidare och det gör att man aldrig kan få bukt med dom sjukdomar som finns... Varför kan man bara inte erkänna att det som har hänt har hänt.

Allt kan inte handla om pengar... Det är ju levande varelser vi har att göra med, familjemedlemar som ligger oss varmt om hjärtat, en vänn för livet... Det är ju dom uppfödare som verkligen är seriösa som blir drabbade, ingen som litar eller tror på dom, ska det verkligen vara på det sättet... Jag blir såååå pisse förbannad på sånt...
Nej, nu ska jag ge mina fyrbenta vänner lite mat sedan ska vi gå en liten runda innan vi ska fara till Göteborg.

Återkommer i morgon och berättar hur hela resan slutade... Ha det gott så länge.

Kramar

Nu är man inne i en period då man bara längtar tills det är dags för semester:) Det känns nämligen som om man jobbar alltid, suck. Visst älskar jag mitt jobb med dom gamla men man behöver en liten paus ibland...

På torsdag bär det iväg till Göteborg... Ska följa med min uppfödare då hon ska göra lite extra prover på Joy, dvärgpinschern som vi har på foder. Hon har nämligen tappat sin päls lite här och där. Var hos min veterinär i torsdags och han tog skrap prover på hennes hud och det visade sig att hon har Demodex canis...  Vill ni veta mer vad det är för något så kolla länkarna jag har lagt längst ner...

Det finns bara två specialister på denns hudsjukdom och den ena finns i Göteborg och den andra i Stockholm, suck. Så eftersom det blir avelsförbud på hundar som ger eller har eller haft demodex, så måste vi få allt kollat ordentligt... Så det innebär att man vid 12 tiden på torsdag är på väg till Göteborg. Det possitiva är att man får en extra dag ledig, då jag tog semester den sista natten...

Jag vet inte riktigt vad jag ska hoppas att proverna ska visa hos denna specialist... Men min veterinär kan ju inte ha fel??? Speciellt när han säger att han har aldrig sett så många av dessa kvalsterna på en och samma hund... Behandlingen blev advocate och en penicilin kur på 10 dagar då hon har fått så mycket så det har blivit en hudinflamation... men det possitiva är att det går och behandla och när man väl har fått bort det så brukar det hålla sig borta.

Skriver och berättar mer om vad som hände och vad provsvaren visade när jag har alla fakta från specialisten.

Demodes länkar
http://www.staffinfo.se/sjukdom_hud.htm

http://www.spisis.com/phalsaosjukdomar.htm#demodicos

http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.eml-boras.se/448.jpg&imgrefurl=http://www.eml-boras.se/Grupphealing.htm&usg=__le2_sKKjy2o2s9emGYd9zdcKX2w=&h=768&w=512&sz=48&hl=sv&start=5&um=1&tbnid=cGHXLuD1dYczPM:&tbnh=142&tbnw=95&prev=/images%3Fq%3Ddemodex%26um%3D1%26hl%3Dsv%26cr%3DcountrySE%26sa%3DX

Nu ska jag nanna kudden, har 2 nätter kvar att jobba:)

Ha det bäst

kramizar

Här kommer en låt som jag sänder över till min far... Denna låt var en av min fars favorit låtar... Han sjäng med så det ekade mellan väggarna där hemma, för sjunga kunde han, jösses jag minns det som om det var i går, skratt.

Det är dom minnena man håller sig hårt fast vid... Dom värmer samtidigt som det gör ont. Men vad jag är glad att jag har dessa minnen att hålla fast vid... minnen är det vi har och även gör att vi orkar kämpa vidare...

Älskar dig pappa...

Kramar till er alla

Musik kan sätta gång tankar på både det possitiva och negativa hållet... Men på något sett så har musik en läkande effekt, för mig har det i alla fall varit till stor hjälp i mitt sorge arbete...

Har man många tankar som snurrar runt, sätt på lite musik och blunda låt tankarna komma av sig själv... det har hjälpt mig en hel del. Denna låten har jag ingen direkt kopling till men jag tycker bara det är sååå bra, så därför vill jag lägga upp den på min blogg...

I morgon hade jag tänkt att jag skulle fortsätta att skriva om min far... Det är många tankar runt det sista året vi fick med honom och om det som har hänt efter det...

Kram till er alla

Jag vill ägna denna underbara låt till min pappa... Denna låt går rakt in i hjärtat när man har något att knyta till texten.

Det hon sjunger stämmer så skrämande in på det jag själv känner just nu i perioder...

Saknar dig älskade pappa...

Jag har nu valt att jag ska börja skriva lite om min pappa, hur vi upptäckte, resans gång till  diagnosen och resan från början till slut...

Allt bröjade hösten 2001... Jag kom hem till mamma och pappa för att dricka en kopp kaffe, vilket jag ofta gjorde. När vi satt där vid bordet så ser jag på pappa att han är gul i huden men även i ögon vitorna, frågar vad han har gjort och han säger inget...

Jag säger till mamma och pappa att detta får vi ta och kolla upp direkt, det behöver ju inte vara något farligt men det måste kollas. Jag kontaktar vårdcentralen och förklarar situationen men dom svarar med att dom har inga tider. Arg blev ju jag!!! Man är ju inte rödhårig för inget, hm. Jag sa till dom att detta är akut och det måste kollas nu direkt efter många om och men så fick jag en tid till pappa, efter att jag hotat med att komma ner och sätta mig med honom tills proverna blir tagna och sedan kommer jag att gå ut med detta i tidningen... hm.

Dom tog en massa blodprover på honom och man upptäckte att leverproverna var aldelles för höga men det kunde bero på att han gcik på smärtstillande då han hade brutit armbågen... Men dom ville inte chansa så han skickades vidare till UMAS...

Väl där, så tog dom ytterligare blod prover... Och väntan kändes som en evighet. Pappa blev inlagd på UMAS och dom beslutade sig för att göra en massa ultraljud och röntgen. Efter många om och men så hade dom hittat något som satt mellan gallgången och levern... Men dom var inte säkra på vad det var. Vid detta laget började det synas på far att det var något som inte stämde.

Vi fick besked på att far skulle flygas över till Danmark för att göra en röntgen där, tydligen så ligger dom lite längre fram i utväcklingen än vad vi gör... När han väl kom tillbaka, så blev vi alla kallade till ett möte. Tror att inerst inne så visste vi nog alla vad det gällde...

Denna dagen minns jag som om den vore igår, det kändes som om hela min värl rasade samman:( Det var den 15november 2001!!! Vi fick beskedet som skulle ändra hela vårat liv, tryggheten under våra fötter rasade samman!!! Pappa hade en tumör!!! Han hade cancer och han var inte äns 60år fyllda, vad var detta??? Läkaren sa att dom tyvärr inte kunde göra något för den satt så dumt att dom inte kom till den, den satt precis där gallgången och levern går ihop... Men läkaren såg ändå ljust på det hela, för tydligen så var detta en tumör som växte välldigt långsamt, alla jublade utan jag. Jag sa till min mor att han kommer bara att finnas med oss max 1år till... Mamma blev sur och sa att vi inte skulle måla fan på väggen utan göra det bästa av situationen...

Jag fungerar ju dock inte på det sättet...

Fortsättning följer i morgon...

Kram så länge

Kära pappa
Mitt hjärta gråter, saknar dig så... Det värker i mitt hjärta och min
själ. Det sägs att tiden läker alla sår men jag vet inte om jag vill hålla
med om det. Det har gått mer än 6år och än fäller jag tårar. Jag vill
ju inget annat än att ha dig tillbaka.

Kan jag inte bara få en dag till med dig, få känna din trygga famn och
höra dig säga att allt kommer att ordna sig...

Smärtan bränner och ärren vill inte läka... med tiden kanske saker och
ting blir lättare men i nu läget känns det inte så. Att höra lilla Julia
säga att hon saknar sin morfar, det gör så ont... Hon har ju inget
minne av dig, kanske därför hon saknar dig. Hon hör oss prata om
dig men hon vet ju inte vem du är mer än det hon hör från oss och
det hon ser på bilder...

Det känns så fruktansvärt orättvist, du hade ju många år kvar att leva
med oss... Jag vill inget anntat än att få känna din trygga famn och höra
din röst igen...

Älskade pappa, du kommer alltid att finnas med mig i mitt
hjärta och min själ...

Älskade pappa saknar dig så...