Gick av mitt nattpass  igår morse, vad skönt det ska bli med lite ledighet:)...

Julias hamster dog igår:(... Han var visserligen gammal men det tar hårt på barnen. Hon blev sååå ledsen och jag fick sitta med henne och förklara att det är livets gång, tyvärr. Vi ska till min mamma idag och hon ska begrava sin Rasmus i hennes trädgård. Niclas har gjort en liten kista av papp till Rasmus, vad gör man inte för att det ska kännas bra för barnen??

Julia ville ha en ny hamster men jag tyckte att dom lever inte så länge och då blir hon bara ledsen igen. Så slut resultatet blev att Julia ska få en liten undulat i stället:) Har hittat en 6 eller 8 veckors unge som är handmatad och tam, ska iväg och titta på den idag mellan kl 12-13... Ska bli intressant och se hur denna lilla pippin är:) Hon ska ha undulaten på sitt rum, så nu blir det att ändra om lit grann i rummet:)

Annars är det en städ dag idag, ska damsuga, torka golv och röja undan här hemma... det blir inte mycket gjort när man jobbar, tur att man inte är pedant*S*... För hade man varit det, så hade man haft nervsammanbrott vid detta laget*L*... Hällre lite skit i hörnen än ett rent helvete*S*.

Nej, nu är det dags för lite frukost innan man snart ska iväg och flänga rundor...

Ha det gott tills nästa gång..

Kramiz till er alla

Lite mer musik:)

Jaha... då sitter man här efter att ha jobbat i natt och nu blivit väckt 10.40 av att man får sms på mobiltelefonen, av folk som vet att man jobbat natten och sover:(... är så trött på detta!!! Jag vill inte stänga av min mobil eftersom jag har barnen i skolan. Skulle det hända dom något så ringer dom visserligen till Niclas först men hur skulle det se ut om ingen får tag i mig här hemma?? Folk vet att jag jobbar natten och kan mitt schema, ändå ringer dom eller skickar sms när jag sover, ska det vara så svårt att visa lite respekt, hm?? Har tre nätter kvar att jobba, sedan ska man vara ledig till på onsdag, skönt.

Idag skiner solen och det är jätte härligt väder:) Man blir så glad när man känner att våren närmar sig, det är snart sommar, jiiippiiii. Det innebär också att semestern närmar sig, ska bli skönt med lite ledighet, man måste få koppla bort jobbet en längre tid ibland.

När vi kom tillbaka till jobbet i går kväll, så hade en av våra tanter som varit inne på umas pga av en höftfraktur kommit hem. Vi fick en liten smärre chock när vi såg tanten... Att en gammal människa kan gå ner i vikt och bli sämre under sjukhusvistelsen det vet jag. Men jag har aldrig varit med om att dom förändrats så som denna tanten gjort. Hon har gått från att larma på nätterna till att inte göra något alls!!! Och då menar jag ordagrant inget alls. Det är som om hon har glömt bort allt som hon gjort tidigare... Vi sa till ssk i morse att detta kan inte stämma och fick då till svar att vi skulle ge henne tid till att återhämta sig. Ja, det vet väl jag också men man skulle kunna tro att hon fått en propp eller något under narkosen. Hon kan inte ta några direktiv alls, jag pratar med henne men hon tittar på sin lampa på nattduksbordet och pratar med den??? Hallå... Nej, detta stämmer inte och det säger dagpersonalen också men vår ssk tycker att vi ska ta det lugnt!!! Och det gör vi, vi vill bara påpeka att det är något som inte stämmer med tanten. Mer än så är det ju inte, suck.

Det är många av dom gamla som är dålig just nu, det är dags för en sådan period där det går den ena efter den andra. Men så är det ju i detta yrket, dom kommer och går. Det jag tycker är för sorgligt, är att dom gamla ska vara nästan döende innan dom får komma in till ett boende. Dom kan trilla gång efter gång hemma, dom kan glömma äta osv men dom är inte tillräckligt dåliga för att komma in till ett boende??? Var är kvaliten i vår vård. Är det inte meningen att en gammal människa ska få komma till ett boende när dom känner att dom inte orkar att bo hemma mer?? Varför ska behöva komma och stanna bara någon månad för att sedan vandra vidare??? Var är rättvisan i det?

Men dom har jobbat, slitit och betalat skatt nästan hela sitt liv, varför kan dom inte få bli ompysslade dom sista åren dom har kvar? Nop, dom ska vara hemma så länge som möjligt, dom får hjälp av hemtjänsten... Jaha, se hur det går med det, där händer det ena efter det andra. Personalen har upp över öronen att göra och mer och mer blir det. Den ena olyckan efter den andra händer. Det vet jag att det gör på boenden också, så det nekar jag inte till men det händer mer olyckor inom hemtjänsten.

Nej, gammal vill jag inte bli i detta samhälle, usch. Tänker på min egen mor som blir 61år i år, hon har 4år kvar till pensionen och visst hon kan leva många år till i sitt egem hem. Men det kommer den dagen hon kanske också behöver komma in på ett boende, usch säger jag bara. Och jag kan väl med handen på hjärtat säga att dom kommer inte få det lätt med min mamma*S*... Hon kommer tala om för personalen vilka rättigheter hon har och det skulle inte förvåna mig om det blir att hon kommer att jobba där samtidigt som hon är en boende*S* Jag kan riktigt se min mamma framför mig*L* Det blir väl så efter alla dom åren som hon har jobbat inom vården, hm.

Vi har pratat en hel del om den tiden, hur hon vill att saker och ting ska vara och jag har lovat henne att det ska bli exakt som hon vill. INGEN av barnen ska sköta hennes ekonomi, det ska en godmann göra, hennes eget önskemål. Och hon ska ha allt hon behöver, tro mig, jag kommer att jag läsa lusen av personalen om jag ser att min mor inte har det hon vill eller behöver, hm. Jag vet precis vad min mamma vill och inte vill och hon ska ha det precis som hon vill, det är hennes önskan och det är det som gäller... Sedan får andra säga vad dom vill, jag bryr mig inte så värst mycket. Dom kommer väl att finnas den dagen hon går bort, för att hämta sin arvslott, tiden innan det kommet dom kanske att visa sig 1-2 gånger om året... Ärligt talat så bryr jag mig inte. Jag gör allt för att min mamma ska ha det bra i dagens läge och jag kommer att fortsätta med det så länge hon lever, mer med det är det inte. Sedan får vissa tycka och tro vad dom vill...

Nej, nu ska jag försöka sova lite till och förhoppningsvis utan att någon väcker mig, suck.

Ha det gott tills nästa gång

Kramiz till er alla...

Visst är dessa låtar bara sååå mysigt... Nu får det räcka med musik för idag:)... Nu är det Ikea som gäller.

Här är en låt till som jag tycker om:)...

Eftersom jag älskar musik*L* Så lägger jag ut lite till... Denna låten ligger mig varmt om hjärtat, finns många fina minnen till den, suck...

Det är en vanlig lugn helg... Ska snart köra till Ikea och titta lite rundor, behöver lite nytt men vad det blir av det vet man aldrig...:)

Niclas har åter igen problem med sin nacke, han vaknade i morse och var stel som en pinne i nacken. Han har haft dessa problemen från och till ett tag men att söka hjälp för det, det kan ju vara besvärligt*L*, det är så typiskt männ... Förstår inte varför dom ska vara så envisna... men det är det är klart, det är ju inte bara männ som är envisna som åsnor, eller hur siss*S*, Love you...

Vår son Kevin blir 13år i juni... och igår sov han borta hos tjejer för första gången, det är bara att konstatera att han är ingen bebis längre*L*. Det värsta är att Niclas har så svårt för att klippa navelsträngen, han hade världens korsförhör med honom igår innan han skulle iväg... Förstår att Kevin tycker pappa är pinsam mellan åt*S*... Om nu Niclas har svårt för att klippa navelsträngen med Kevin, hur ska det då bli när Julia blir större, ajajaj... Han kommer att sätta stryphalspand och koppel på henne, hm. Brukar det inte vara vi mammor som är pjoskiga och har svårt för att släppa efter på linan?? Men här hemma är det tvärtom*S* Kan det vara att jag har lite mer psykologiskt tänkande*S*... Eller, vad vet jag*S*

Som jag sa till Niclas... det är bara inse att vår son börjar bli stor och att han måste börja få en egen vilja, han är ducktig och tar annsvar för det han gör och han tänker innan han gör något... Vi är stolta över vår son och den utveckling han har gjort. Det känns bara så otroligt att hans utveckling går så snabbt framåt.

Ikväll ska vi baka vanilj och kanelsnäckor med ungarna... det ska bli intressant och se hur det kommer att gå*S*... Nej, nu ska jag göra mig iordning så att vi kommer iväg till Ikea.

Ha det gott tills nästa gång...

Kramiz så länge

Mer musik... jag bara älskar musik:)

I går kväll fick jag reda på att tanten på mitt jobb äntligen hade fått frid och somnat in. Hon fick morfin * 2 natten ons-tors och efter det blev hon medvetslös och lämnade denna sidan i går eftermiddags... vilken lättnad det måste vara för henne. Att äntligen få frid efter 3veckors kämpande. Jag kommer att sakna denna tant, hon var bara helt aldelles speciel*S* Hon gav en många goa skratt och fina minnen som man kommer att bära med sig.

Jag tycker om alla våra gamla på ett eller ett annat sätt men det är ju så att vissa tar en med storm och får en alldeles speciell plats i ens hjärt och det fick denna tanten redan från första dagen hon kom... Men nu har hon det bra, hon är med sin mor och far som hon har ropat efter dessa sista 3veckor... Nu är hon frisk, utan smärta och utan ångest.

Nej, nu ska jag köra och lämna Julia på skolan, får se om jag kanske skriver något mer senare idag, ska till tandläkaren i eftermiddag, suck, jag har tandläkar skräck, så vi får se hur det går, hm.

Ha det gott tills nästa gång...

Kramiz

Som många kanske har läst så jobbar jag natt inom äldreomsorgen och visst, jag bara älskar mitt jobb. Men lika mycket som jag älskar det så blir jag många gånger frustrerad... Framför allt efter det som vi fick gå igenom med en av våra tanter denna helgen.

Tanten är 94år gammal och dement... Hon fick en tia attack för ca 3 veckor sedan och har efter det sakta men säker börjat stänga ner. Hon har varit sängliggande helt sedan 2 veckor tillbaka och man satte in paliativ vård på henne. Men för mig innebär paliativ vård att man sätter ut alla mediciner och inget livsuppehållande medel och att man ska se till så att patienten har det bra, ingen smärta eller oro/ångest...

När man nu har satt paliativ vård, varför fortsätter man och ger dessa starka mediciner som hon hade?? Och det var inte lite mediciner kan jag säga. Jag fråga satte sjuksköterskan och fick till svar av henne: Så länge hon gapar och tar medicinen krossad och med kräm så måste vi ge henne dom!!!??? Damen började för drygt en vecka sedan och klaga över att hon hade ont i magen, ångesten lyste långa vägar i hennes ögon... Då svarade ssk att ge henne vidbehovsmedicin... Ok, jag ger henne heminverin, är det någon som vet vad det smakar... Tro mig, det smakar skit, piss och vadimecum*S*... Tanten spottar ut det, vilket jag förstår.

Tillslut valde tanten att sluta dricka och ville inte ha något över huvudtaget, hon sög ihop läpparna och det är något man måste respektera... Vi tog upp detta med vår ssk och hon svarade: Jag ber läkaren sätta in supp stesilod vidbehov, åter igen blev jag arg, för det är inte många det hjälper på när dom har den dödsångsten som denna tanten har... I alla fall, hon fick supp stesolid 5mg*3!!! Och supp panodil 1gr*4, vad jag tänkte vill ni nog inte veta, suck.

I alla fall så blev det helg och jag hoppas att jag slipper och uppleva en sånhär helg till, men jag vet att det kommer fler gånger. Men jag kommer att kämpa för att det inte ska upprepa sig när jag är inne och jobbar i allafall...

Tanten var ganska lugn under dagtid men när klockan närmade sig 17-18 tiden så började hon bli orolig... kvällspersonalen gav henne supp panodil eller supp stesolid, detta gav effekt max i två timmar... Under natten trodde jag att tanten skulle krypa ur skinnet, det gjorde så ont i mig att se henne lida på detta sättet. Men vi kontaktade ssk natten och som vanligt var det ingen som gjorde sig besväret att komma ut och titta på henne för att kunna göra en rättvis bedömning, jag anser att man kan inte göra en rättvis bedömning via telefon, men det är min mening...

Hela helgen hade vi det så med tanten och vak... det fick vi inte heller ringa in!!! Blir bara såååå förbannad. Men i alla fall, natten mellan tisdag och onsdag var det en av våra andra ssk jour inne och tacka gud för det:) Han hade i allafall vätt till att komma ut och titta på henne och göra en bedömning. Han konstaterade snabbt att den vidbehovs medicinen hon hade inte var tillräcklig och vak fick vi på henne, visserligen bara ons, tor och fre till en början och sedan görs en ny utverdering... Det är i allafall en början:)

När vår ordinarie ssk kom på tisdag morgon så sa jag till henne att nu får du se till så att tanten får något annat, för det är inte meningen att hon ska ligga i sängen och säga: Snälla lämna mig inte, jag har ont, jag har ont och en massa annat, hon ska inte behöva känna denna ångest... Dag ssk lovade att hon skulle prata med läkaren och se vad hon kunde ordna.

Jag ringde till mina kolegor på det andra nattpasset i går kväll för att kolla av hur det hade gått... Och äntligen har tanten blivit insatt på morfin!!! Att det ska behöva ta sådan förbannat lång tid innan det händer något, att hon ska behöva ligga nästan en hel med denna ångesten och smärtorna det är för mig obegripligt... det är inte humant, var någon stanns är då kvaliten i vården som vi ska ge. För mig spelar det ingen roll om det är unga eller gamla, dom ska alla vara rätt till samma vårdkvalite, eller??

Nej, nu får det vara bra för idag... Man är lite slö idag, brukar man vara när man precis har gått av...

Ha det gott tills nästa gång...

Kram till er alla