Jag fick ett sms från min son idag där han var måtligt förbannad och jag menar, han var bara såååå pisse förbannad.

Jag och Niclas är bägge rödhåriga och det resulterar i att våra barn också blir rödhåriga. Jag kan säga att det är inte lätt att vara rödhårig, speciellt inte i detta samhället, det var jobbigt när jag var liten men det är f_n så mycket värre nu. Vet inte hur många gånger som jag har haft samtal med lärarna och dom haft samtal med eleverna!!!

Han blir retad för morot och dom knuffar på honom och håller på med honom hela tiden... Det är inte så mycket på hans egna skola utan det är mest när dom går till högstadieskolan och ska ha språkval. Jag blir så jävla trött på detta. Funderar skarpt på att skicka in en anmälan, då dom inte gör något åt det just nu.

Jag är inte den som backar, jag kan ta hela högen och vända upp och ner på dom men det löser inga problem precis. Varför kan inte ungdomar acceptera att alla ser olika ut??? Ska det vara så jävla svårt, tydligen.

Men det är ju facktiskt upp till oss föräldrar att få våra ungdomar att inte hålla på med andra bara för att dom har en annan hårfärg. Men det verkar som om föräldrarna tar sånt här med en klackspark, det går över, dom är bara ungdomar!!! Dom komentarerna är jag så förbaskat trött på att höra, det är inte ok att hålla på såhär. Det är bara fakta att det går inte över, det är det som händer i skolan som sätter spår rästen av deras liv...

Och kom inte och säg att jag snackar skit, för jag vet vad jag pratar om!!! Men jag vände till att bli den tuffa i stället och jag kan väl säga att det var inte många som stod ivägen för mig när jag kom upp i högstadiet, då fick allt och alla för allt som jag hade gått igenom, även om det inte var i den klassen jag gick i då...

Idag som vuxen, vet jag bättre men jag kan väl med handen på hjärtat säga att jag är inte rödhårig för inget. Jag har ett attans humör och jag backar inte för mycket, jag har skällt ut en förälder på hennes jobb, för hon tog inte tag i sin son och gjorde det hon skulle och hon vägrade komma på möten med oss och skolan... Hennes son har hållt på med Kevin sedan förste klass och vi trodde att han skulle slippa honom när vi bytte skola, men så blev inte fallet!!! Och mitt hår ställde sig på ände när allt började igen...

Kompisar till Kevin tycker att Niclas ser bestämd ut och lite "hämsk" skratt... det är nog en av dom lugnaste männ jag vet, hihihi. Och sedan tycker dom att jag ser mesig ut!!! Men jag bryr mig inte men folk borde kanske omvärdera det dom tycker... dom känner inte mig eller Niclas*S*... Jag bryr mig inte om att dom kallar oss för morot osv men när dom håller på med mina barn, då går dom över gränsen...

Blir såååå attans förbannad och slutar det inte så är det jag som kommer göra något åt det... Och då går vi den hårda vägen. För nu är det nock!!!

Nej, nu ska jag ta hand om min sjuka dotter... suck, hon har maginflensa så denna lilla tjej kräker som attan... hm.

Ha det gott tills nästa gång

Kramiz

Älskar lejon och tigrar... Kanske därför man ha det humör och temperament som man har, skratt...

Nu är jag tillbaka till att vara konstant trött... Hade en sådan svacka för någon månad sedan också. Det innebär att jag är trött dygnet runt, jag är trött när jag går och lägger mig men jag är lika trött när jag vaknar... sedan spelar det ingen roll om jag har sovit 6timmar eller 15timmar, är ändå lika trött, suck. Jag kan sova dygnet runt, har varit  på vårdcentralen och tagit en massa blodprover med dom visade inget alls, suck.

Jag pratade med min läkare om att jag kanske skulle börja med någon vitamin och det gjorde jag, jag började med Berocca... Efter några veckor på dom så kände jag mig facktiskt mycket piggare, skönt tyckte jag. Men sedan helt plötsligt började min psoriasis blomma ännu mer, om det var pga dom eller inte det vet jag inte, men jag vågade inte chansa så jag slutade... Och det tog inte mer än någon vecka sedan var jag lika trött igen, suck. Så nu sitter jag här, trött, trött och åter trött:).

Pratade med min hudläkare när jag var där ang Beroccan och frågade henne om det är så att den kan påverka min psoriasis vegativt, hon hade aldrg varit med om det eller hört något om det så hon tyckte att jag skulle börja på dom igen och se vad som händer. Skulle det var som så att jag märker av att det påverkar min psoriasis negativt igen så ville hon att jag skulle berätta det för henne.

Så det blir att sätta gång och dricka vitaminerna igen, jag håller tummarna på att min psoriasis inte reagerar för jag kände mig ju mycket piggare när jag åt dom och jag orkade mycket mer:)... Så vad attan, vi provar och ser:)

Har sedan i fredags påbörjat min solning på hudkliniken igen, känns ganska skänt, ser redan efter två behandlingar att det faktiskt biter på det denna gången. Ska sola 3gånger i veckan i 8-10veckor och jag ska hålla det sten hårt, vill att det ska vända denna gången...

Nej nu ska jag dricka lite kaffe sedan ska jag köra bort till jobbet en sväng med lilla Engla... Vi ska bara hälsa på lite.

Ha det gott tills nästa gång...

Kramiz

Här kommer lite mer musik, bara älskar musik:)

Allt började med att jag gick till jobbet i lördags... Det är nog många som känner till den där konstiga magkänslan, den som säger till dig att något är fel eller har hänt/kommer hända. Jag hade den känslan när jag gick till jobbet i lördags och jag kan säga att den känslan var ganska kraftig, så kraftig brukar jag inte känna den. Jag hade pratat med mamma så jag visste att allt var bra där hemma. Jag bad Niclas kolla så att allt var bra med hans föräldrar och även där var allt ok... Jag kunde inte sätta fingret på min känsla och jag kunde inte släppa den. Känslan tärde på mig hela natten på jobbet och åter igen kollade jag med mamma så att allt var ok där hemma och det var det... Men fortfarande kunde jag inte släppa min känsla=(

Jag gick och lade mig att sova på söndag morgon när jag kom hem, fortfarande grubblande över min känsla, tänkte att det går väl över. Men när jag vaknade 16.30 fanns fortfarande känslan kvar, det var bara att konstatera att jag inte blev av med den. Tänkte att jag får väl reda på så småning om vad det är som har hänt eller kommer hända, att något var fel det var jag 100% säker på...

Klockan gick och jag gjorde mig ordning för att köra till jobbet i söndags kväll... Jag kände inte alls för att köra till jobb men jag var ju tvungen. Jag tänkte för mig själv och sa till Niclas att jag måste bara starta min msn innan jag kör till jobb och han sa till mig, är det lönt när du ska köra till jobb om 15min... Ja, det är något jag bara måste göra, fråga mig inte varför... Och jag startade upp min msn!! Vid det tillfället önskar jag att jag hade väntat med att göra det tills idag när jag är ledig men det fanns ju en mening med att jag startade upp den det förstod jag när jag såg medelandet från min väninna som jag har kännt sedan jag gick i 6:an och hon i 5:an...

Hon är sedan några år tillbaka, tillsammans med en kompis till mig och Niclas. Det medelandet som stod där fick mig till att hicka till, hennes kille är lika gammal som jag... alltså 34år gammal och blir om några veckor 35år!!! Det är inte rättvist att han ska behöva gå igenom det han gör, det är inte rättvist mot honom eller mot hans familj.

Han fick för snart 4veckor sedan reda på att han har cancer!!!! Jag hade inte möjlighet till att ringa min väninna i går men ringde henne i morse och pratade med henne... Han har cancer i magsäcken, det har inte spridit sig vidare och det hoppas jag att det inte gör heller. Han går nu på cellgifts behandling för det går inte att operera. Han har fått dom 2 första behandlingarna ut av 6st, Han ska få 6 behandlingar under 12veckor sedan ska det göras en ny röntgen och då får dom reda på hur det ser ut.

Kan inte fatta att detta händer, han är ju bara snart 35år... Jag är väl medveten om att det inte finns någon ålder på sjukdomar så som cancer men det känns så ovärkligt!!! Just nu känns det som om det är fler och fler som drabbas av cancer, eller det är bara som man känner för att dom som drabbas ligger en så nära hjärtat??

Jag kan säga att efter att jag fick medelandet på min msn så har min magkänska försvunnit... men jag hade hällre haft den än att låta den familjen gå igenom detta helvetet!!!

Nej, nu orkar jag inte skriva mer... Ska gå en runda med hundarna och rensa tankarna lite. Fortsätter att skriva en annan dag och berättar hur allt går, jag hoppas att allt löser sig=(

Ha det gott tills nästa gång....

Bamsekramar till er alla

Sänder en ängel att vaka över hela er familj, ni finns med oss i tankar och hjärta!!

Idag är det bara en musik blogg:) Känner inta för att skriva idag alla har man sina dagar... Det har varit en musik kväll vid datan idag. Har funderat en del och tänkt ganska mycket på min älskade far... Men det är inget ovanligt, nu närmar sig våren/sommaren... Då blir saknaden stor. Får se om jag skriver något i morgon...

Kramiz

Var hos min hudläakare idag, hon tyckte att jag såg ganska bra ut med tanke på hur jag har sett ut, hm. Det kan jag väl inte hålla med om egentligen men men, nu tar vi nya tag och försöker få denna skiten att vända. För får jag inte det till att bli bättre så vet jag en som inte kommer visa sig i kortarmat eller kortbyxor i sommar. Men jag har gett mig attan på att det ska vända till det bättre nu.

Så det innebär att jag ska oljebada varje dag, smörjag med med daivobet * 2 och sola på hudkliniken i Lund 3gånger i veckan unde 10veckor, hm. Det ska nog bli bra när jag väl har kommit in i dom nya rytinerna... hm.

Nej, nu ska jag laga middag för att sedan köra till jobbet kl 20.15 Har 3nätter kvar att jobba:)

Ha det gott tills nästa gång...

Kramiz

Kommer ni ihåg när denna med Don Jonsson släptes hihihi tom jag kommer ihåg det...

Jag är inte född med min psoriasis... Jag fick den februari 2005, tro det eller ej. Min dotter fick vattenkoppor och det visade sig att jag hade dock inte haft det när jag var liten:( Så två veckor efter henne fick jag det... hm. Och tyvärr så är psoriasis en följdsjukom efter vattenkoppor framför allt på vuxna, hm.

En månad efter att vattenkoppor och allt hade lagt sig, så hade jag ett ganska stort sår på min underarm, det ville inte läka, spelade ingen roll vad jag gjorde. Så jag tog kontakt med vårdcentralen och dom tyckte att det var svinkoppor, jag sa till dom att det är det inte men dom envisades med att det var det. Jag fick penicilin salva och det hjälpte inte, då fick jag en hästa kur med penicilin och det hjälpte inte heller, vad förvånad jag ble, hm. Jag sa till dom att detta stämmer inte men dom fortsatte att envisas, det slutade med att jag själv tog kontakt med hudkliniken i Lund... Och jag kom dit och fick bekräftat det som jag misstänkte, det var psoriasis... Snacka om att jag flåsade huvudet av vårdcentralen i Arlöv.

Det blev en massa salvor och det ena med det andra... efter ett tag så hade min psoriasis spritt sig över hela min kropp och då menar jag hela min kropp, det enda som har klarat sig är mitt ansikte, vilket jag är jätte glad över.

Men sedan den dagen som min psoriasis blommade upp så har jag knappt haft en fri period, jag har varit inlagd på hudkliniken i Lund i två omgångar men ändå vill det inte ge med sig...

Jag har även varit behandlad med Metatrexate, som är en behandling med en mindre dos cellgift... det gick bra en tid, sedan gick jag med huvudvärk dygnet runt, så den behandlingen fick jag avsluta... Jag har provat på alla former av solbehandling men med dåligt resultat...

Men i slutet på förra året blev jag insatt på solbehandling igen och då gav det ganska bra resultat och jag var överlycklig, äntligen ska jag få en lugn period men det höll inte i sig så länge, det räckte med att mina barn fick maginfluensa sedan var det kört, det sa bara puff sedan var det igång igen... blir så trött på detta.

Nu är vi tillbaka igen, ska vara hos min hudlälkare på fredag och så får vi se vad hon säger denna gången. Vill har insatt den starka cortisonen och solbehandlingen igen. Men dom är inte så glada för att ge den starka cortisonen men denna gången kommer jag att stå på mig... Nu vill jag ha detta till att vända, någon gång måste jag väl få en lugn period??

Psoriasis finns i många olika varianter och former och nivåer, jag har fått konstaterat att min psoriasis är den mer aggrisiva så jag vet vad jag har att leva med men vad attan, någon gång måste jag väl ha det lite lugnt...

Det värsta är att folk tittar på en som om man hade pesten, det värsta jag har varit med om var när jag skulle betala mina matvaror i en ICA affär, kvinnan som satt i kassan tittade på mig och man såg riktigt hur hon ryggade tillbaka... Det gjorde mig så fruktansvärt förbannad så jag frågade henne i kassan om det var något problem, jag sa till henne att är det något så får du gärna lov och fråga men det jag har på mina händer är faktiskt psoriasis och inte pästen, vet du inte vad det är så kan du ju ta reda på det!!!

Jag har aldrig känt mig så kränkt i hela mitt liv, jag tog kontakt med kassörskans chef och ifråga satte honom om det verkligen får gå till på detta sättet och han svarade att det får det absolut inte göra, han tog upp det med kassörskan och det slutade med att hon fick gå från sitt jobb, hon hade svårt att se sånt, hade hon svarat sin chef...

Kompensationen jag fick var dock generös... fick en värde check på 500kr och en stor ursäkt från chefen. Det väger dock inte upp den kränkande känslan jag fick men chefen stod upp och gjorde i allafall rätt.

Men nu får vi se vad det blir för behandling denna gången... och om min hudläkare kan gå med på det förslaget som jag har, hm.

Nej, nu ska jag gå ut med hundarna och sedan ska jag oljebada, som vanligt, hm.

Ha det gott tills nästa gång

Kramiz

P.S Kommer ni ihåg den lilla flickan som jag har lagt in sist bland mina låta, glömmer aldrig första gången jag hörde henne, det gick rakt in i hjärtat*L*D.S

Igår var jag flitiga lisa:)... Jag sorterade mina papper och jag kan säga att det blev mer än vad jag trodde att det skulle bli, hu. Jag fyllde 2st 25liters svarta säckar med en massa gammal skit:) Men vad skönt det kändes efterår, att bli av med en massa som man hade liggande. Jag hittade gamla räknings kvitton från 1998... hm. Det är väl ändå lite väl att spara*S*

Vad händer idag då?? Jag hade tänkt att jag skulle träffa Linda och Hanna en sväng men det blev inget med det. Utan jag ska fortsätta att sortera mitt gamla skräp:) Jag vill bli av med allt gammalt. Mitt nästa projekt är att sortera vårat föråd... ajajaj, säger jag bara.

Jag är expert på att spara på allt efter barnen och jag kan lugnt säga att jag har fyllt vårat föråd, det går inte in mer i det. Jag har alla kläder från 0mån och uppåt kvar och jag kan säga att det är inte lite kläder, suck. Men jag har inte mage till att göra mig av med dom. Men jag har kommit till den punkten nu där jag har insett att jag måste sortera ut bland sakerna och skicka det vidare, det finns ju andra som kan har nytta av dom... Så det får bli så...

När jag väl har gjort det, så är jag väl ganska nöjd och belåten:) Då har jag sorterat ut bland sakerna och förhoppnings vis så fyller man inte på med nytt:) hahaha, det är nog ganska så typiskt oss kvinnor att hänga fast vid barnens saker*S* Men man kan ju inte samla på sig allt*S*

Nej, nu är det dags att vara kreativ igen*S* Man får väl passa på nu när man väl är igång, hihihi.

Ha det gott tills nästa gång

Kramar

Åsa

I dag har jag tagit mig i kragen:) det innebär att jag sorterar bort gamla papper... Och det blir ju en hel del under årens lopp, suck. Ska vara flitig och sätta in papper som jag ska ha kvar, i pärmar och det som ska slängas slänger vi nu... Väck med gammalt skit*S* Och jag kan väl säga att det är en hel del som ska slängas, hm.

Det är kallt ute idag, så det blir inte så mycket annat att göra idag men det är bara bra när det är sånt här väder man får mycket gjort hemma och med tanke på att jag börjar jobba på onsdag, så är det lika bra att ta hand om sånt som man inte hinner när man jobbar:)

Helgen har varit ganska lugn, har haft Tias och Lina i helgen, det är syskon som vi är stödfamilj till. Har haft en hel del roliga skratt åt Lina denna helgen, hon blir 16år i maj månad och jag kan väl säga att jag vet ingen 16-åring som har en sådan livlig fantasi som hon har*S*. När det gäller både det ena och det andra, hm.

Det har även varit en intreassant helg... Kevin och Lina har väl alltid kommit överrens på ett eller annat sett, men det som jag har sett mellan dessa två denna helgen har varit riktigt trevligt. Dom är som två syskon ihop och då menar jag två syskon som är rädda om varandra och som bryr sig om varandra, dom har suttit och tittat på tv:n på kvällarna och haft det roligt ihop. Ganska intressant och se, se hur dessa två har utvecklats och mognat. Vi har känt Linas familj i 13år, så vi har några år på nacken tillsammans:) Så ungarna i den familjen och mina är nästan som syskon*S*... hm.

I morgon ska vi se om vi inte kan träffa Linda och Hanna någon timme, ska ringa till Linda sedan, saknar dom sååå. Får snart se till så att jag och Linda får lite kvalitets tid:) Det kan jag väl med handen på hjärtat säga, DET var länge sedan. Vi får planera in den dag, äta lite gott och ta ett eller två glas vin... Tänka tillbaka på den "gamla" :) goa tiden, attans vad roligt vi har haft ihop under våra 16år tillsammans. Ajajaj vad tiden den går, är det verkligen sååå länge sedan vi lärde och känna varandra?? upps. Var har tiden tagit vägen?? Jag fattar inte detta, och ju äldre man blir ju fortare tycks tiden gå. Ena dagen är ungarna små och det är så tutti nuttigt, för att i nästa ögonblick nästan stå i dörren med resväskan och vara redo att flytta hemm i från... Vad är detta?? Är det vi som förnekar att barnen växer och vi går mot åren*S* eller vad kan det vara?? Hihihi.