Är så förbannat trött på folk som inte kan göra det dom ska göra!!! Hur är man funtad när man skiter i det som ska ligga en närmast, sina egna barn!!!

Jag ser och hör hela tiden, men vem bryr sig om det som händer runt omkring, ingen i mina ögon. Har många gånger fått höra att jag är värdelös och kan inget!!! Men jag står för mina misstag och framför allt så lär jag mig av dom... Är det inte det som misstag är till för, att hela tiden kunna lära sig för att nästa gång kunna göra det rätt??

Men hur ska man som barn kunna lära sig något när man inte har något förebild?? Hur ska man kunna lära sig vad det verkliga livet innebär när man inte har någon som kan leda vägen för en??

Vem finns där när man trillar igenom och alla hormoner sprinter i kroppen och man vet varken ut eller in?? Inte kan vi som utomstående ta och plocka upp alla bitar... Jag anser att det är först och främst föräldrarnas skylldighet, eller är det jag som har missuppfattat det hela???

Det gör mig så attans förbannad när jag ser och hör hur besvikelsen växer... att aldrig känna sig älskad, att ingen har tid och att dom jobbar alltid... Varför har man då valt att sätta barn till denna tuffa värld?? Har det på något sett blivit en status fråga??

Hur kan man som förälder bara sitta och titta på när den andre föräldern gång på gång föregår som dålig förebild???  Jag hade aldrig velat att mina barn skulle växa upp på det sättet, att aldrig veta från dag till dag om hur det kommer att bli!!! Är det så, kan man som förälder bara slå av sina känslor och bara skita i allt?? Jag som förälder hade då aldrig klarat av det...

Att få saker ersätter inte kärlek och trygghet... det dövar bara smärtan för stunden. Men var är du, någon stanns finns den största biten som saknas i pusslet men du finns inte i närheten!!!

Hur kan man då föreläsa för andra hur dom är och hur dom beter sig?? Att det en annan känner och tycker är bara fel hela tiden... Det är bara du som hela tiden har rätt och är bäst och så har det ju alltid varit. Men så ser inte du det och det är inget som förvånar mig alls, hm.

Du har aldrig varit bättre än någon annan i denna hemska värld... för det är så jag som barn/ungdom hade tyckt och känt i den situationen. Undrar hur många gånger du egentiligen får höra sanningen?? Hade du fått höra den så hade det väl blivit ett jävla liv, som vanligt!!

Jag har fått ta mycket av dig men jag lovar, hade det varit idag, så hade du fått tillbaka med mer än det dubbla. Du känner inte den riktiga mig och kommer aldrig att göra. Men som man bäddar får man ligga, jag är inte kappabel att sno från varken den ena eller den andra och deffenitivt inte från min egen familj!!!

Jag har blivit 100 gånger starkare på alla håll och kanter och fått miljoner gånger bättre självförtroende än vad jag någonsin haft och det är något du aldrig kommer att kunna rubba, din subba...:) 

Jag har något som du inte har och kommer aldrig att få!!! Min älskade familj och mina älskade barn, som älskar mig tillbaka för den jag är... Jag skulle aldrig byta det jag har mot det du har idag. För mig så är det inte bara pengar, utseendet och kompisar/vänner som gäller...

Jag värdesätter min familj och mina kära och nära först och främst och det kommer jag alltid att göra, för utan dom vill jag inte vara. 

Hur vore det om du tog dig själv i kragen och gör det du ska... Plocka upp det du lämnar efter dig och ser efter hur allt egentiligen står till???  För vem vet, en vacker dag är det kanske för sent... Då kanske du får besöka den plats vi ingen vill besöka när det gäller våra nära och kära!!!

En sak har jag fått konstaterat... äpplet faller inte långt från trädet!!! Och fotspåren... dom kan bli jävligt djupa och svåra att ta sig upp ur, tänk på det om allt skulle braka åt helvete!!!

Titta efter vad du själv har i din egen ryggsäck innan du rotar i andras och sopa rent under din egen matta innan du klagar på andra runtomkring dig!!!

Ha ett helvetes liv och må så mycket skit du bara kan:)

Tack för mig!!!